Så Unik Så Jag Vet Knappt

Helgen är passerad men det betyder inte att den redan är bortglömd. Nej, tvärt om är det den bästa helgen på mycket länge. Massor av skratt med fantastiska människor, utsökta chokladupplevelser och en massa kor i en udda värd.

Vi tar det från början...

Mötte upp syster Linda efter jobbet på fredagseftermiddagen som kom upp på en vesit. Chokladfabriken blev det perfekta stället för en pratstund och något sött och gott i magem. Varmchoklad med praliner satt som en smäck. Vansinnigt gott.

Sedan vidare till nästa möte...

After Work på jobbet. I slutändan var det en liten skara på tre personer som slöt upp för en bit mat. Men det var inte vilken liten skara som helst det var en skara som tog ut svängarna på Patricia fram till natten och vi alla kände att nu ska vi gå hem för att orka med morgondagen. Dansgolven och vi fylldes och hattar i form av rosa toffsar blev temat på kvällen. Galet roligt med massor av skratt innan vi ringlade hem, utan pommes.

Fick sova några timmar innan man vaknade och åt en trevlig frukost med syster som sov över. Pratade på om allt möjligt. Sedan bar det av in till stan och det är väl allt börjar. En helt galen dag med så mycket skratt.

Vi hann inte ens till tunnelbanan innan det brast första gånen. Jag var tvungen att köpa en tunnelbaneremsa för det hade jag ingen. In på 7eleven, stoppade ner den i fickan för att sedan ta upp den igen för stämpling. Då är det redan en stämpel på remsan. Men det kan inte vara sant. Hur kommer det sig? Var kommer den ifrån och den är daterad igår, fredag. Jag fattade inget vilket inte Linda heller gjorde. Skratten avlöste varandra och tårarna sprutade. Då kom vi på att jag köpte ju en remsa igår när vi gick från chokladfabriken. Vilket minne man har. Hade ju inte behövt köpa någon.

Vi tar tunnelbananan mot Gunnarsson för att införskaffa lite gott. På vägen börjar vi fnissa igen vilket leder till gapskratt och tårar, utan att vi ens nämt remsan. Vi väljer en massa gott, köper kaffe och sätter oss i solen och avnjuter en fantastisk brownie.

Det blir lunch i hötorgshallen där det blir en del privat snack. Lite uppdateringar på livet. Sedan börjar Shoppingen. Och det kan vi ju verkligen kalla shopping. Tur det var löning nyss. Med våra kassar går vi och köper biobiljetter till dokumentären Kokvinnorna. Vi hinner med en fika innan filmen börjar. Då brister det igen flera gånger och vi som sitter vid ett stort fönster. Tur att ingen såg oss.

-Kan du inte prova kavajen?
-Nej, kan vi inte ta det när vi kommer hem?

Som vi skrattade. Ja varför ska man kränga av sig kläderna för att visa upp det man köpt för dyra pengar när man kan göra det när man kommer hem. Tårarna sprutade än en gång.

Dags för film...

Man skulle ju kunna tro att vi skulle se en riktig pensionärsfilm. När vi står där i trappan upp och väntar är det bara personer i 60-90 års ålder, och vi. Man kunde knappt hålla sig för skratt när vissa skulle ta sig ner. Det gick inte fort.
Filmen började. Många fina vyer, foton och udda människor. Komiska inslag blandat med stor sorg och illa till mods känslor. Tårar kom och man ville knappt titta. Man skrattade igen och filmen tog slut. Man blev berörd långt in i hjärtat. Satt en stund och väntade på att det skulle tändas i salongen. Vi väntade och det började nästan bli komikst så lång tid det tog. Hur ska dessa gamla lyckas ta sig ut i mörkret.

Någon säger längre bak
-Han som sköter om det har väl somnat.

Till slut tänds det och man ser alla gamla igen.

Vi tar oss hem och hinner med ytterligare en skrattfest så Lindas tårar rinner bara för att man tänker på en remsa.

Tack för en trevlg helg.

Kram
/David som skrattat så mycket så han vet knappt.