Så Unik Så Jag Vet Knappt

Nu sätter Emil igång med att trolla fram lite middag till oss två...spännade!

Denna söndag den 25 Juli har varit den lugnaste på mycket länge. Jag har hållit mig inne hela långa dag...eller långa och långa den har ju gått i rasande tempo och klockan är redan halv åtta. Men jag har faktiskt inte haft lust, inspiration eller ork att göra något ansträngande jobbigt. Ok jag har dammsugit och torkat golven men det är allt. Min dag har tillbringats framför dumburken. Men det blir lätt så när man känner sig lite lätt bakis...ja lite bakis bara. Men man får ha sådana dagar det har jag bestämt.

Har gjort dumburken sällskap idag...

...några avsnitt av True Blood avverkats så nu har vi bara ett ynka spännande avsnitt kvar av serien som jag missade när den gick som bäst. Men snart är vi ifatt hoppas jag. Kan stark rekomendera den i alla fall.

...första Alien filmen har vi precis sett klart och den är alltid lika sevärd när man än ser den. Den håller i alla lägen. Del två finns inspelad på boxen och trean sänds ikväll så jag har allt att sysselsätta mig med när regnet öser ner eller när man sitter hemma och är bakis. Jag älskar dem filmerna!

Det börjar lukta gott...

Anledningen till att man är lite lätt bakis är att vi var ute en sväng i regnet igår. Först grillning...eller jag det blev ingen värst fyr på grillen så vi fick steka vårt marinerade kött i ugnen...hemma hos en vän och en massa andra trevliga personer. Två personer fick ut oss på dansgolvsnatten och det var på tiden. Trevligt hade vi trots regnet.

Man borde oftare bara helt spontant bjuda in till middag och bara umgås, spela spel, prata och kanske komma vidare och få skaka loss bland alla flörtande, raggande singlar...hihi...de e så roliga.

Det får bli allt för idag!

Kram

/David som har varit inne så mycket idag så jag vet knappt

Jag tror alla någon gång har varit med om att man får en sådan där underbar skrattatack när mna bara skrattar och inte kan sluta och tillslut kommer tåraran för det är så vansinnigt roligt. Det hände oss för någon vecka sedan då vi bodde hemma hos mina färldrar.

Vi har det trevligt runt köksbordet med en kortlek då det kommer en ensam rackare till fluga som fångar vår uppmärksamhet. Den skall gensat bort och flugsmäcken åkte fram. Det tog ett tag innan den drog sitt sista andetag men till slut så fick vi den...eller?

-Där fick jag den, sa Emil
-Är du säker, du slog ju bredvid, säger mamma
-Jag hörde hur den föll i golvet, påpekar Emil nöjt

Varpå pappa skrattar och kan inte sluta. Skarattet smittar av sig och till slut sitter vi alla där och kan inte sluta skratta. Tårarna rinner ner på mina kinder och jag måste torka mig med tröjan. Mamma gör lika dant.

Hur kan man höra en fluga falla till golvet, det kan man verkligen fråga sig?

Ler bara jag tänker på det.

Men min mormor kan hon med på sitt egna lilla vis.

Vi sitter i soffan hemma hos mormor tillsammans med min kusin och hans tjej. Vi pratar om kackerlackor till ohyra då hon upptäcker en massa äckliga flugor som surrar i lampan. Hon tycker dem är så äckliga och hämtar en ihopknycklad tidning för att göra sitt yttersta till att ta deras liv. Lyckan infinner sig inte idag och de fick vara.

Mormor kom då på att hon skulle berätta om hur man kan fånga myggor på ett effektivt sätt. Hon hade läst någonstans i någon av alla de böckor hon sjunkit in i under sitt liv. Man fyller fyra hinkar med vatten och ställer varje säng ben i en av de vattenfyllda hinkarna. Då faller myggorna i vattnet när de försöker anfalla...eller?

Jag satt där snettt mittemot henne och fick en fundersam tanke hur hon tänkte, men hon berätta allt med sådan säkerhet så det lät nästan för bra för att vara sant. 
Till slut påpekade vi att myggor dom flyger ju och skulle nog klara sig från den fällan. Mormor tänkte till och förstod att hon måste ha glömt en viktig detalj. Det måste varit kackerlackor eller något annat äckligt kräldjur som skulle fastan och drunkna i hinkarna. 

Även här fick man ett gott skratt om än inte fullt så våldsamt som hos mamma. Skrattade mest för mig själv och försökte hålla det värsta inom mig. 


Kram
/David som skrattade så mycket så han vet knappt

Två fullspäckade och händelserika dagar har passerat och det känns inte minst i benen efter allt gående fram och tillbaka på Stockholms trånga gator, lite kullersten här och där gjorde det inte bekvämare. Och med sandaler som är ett måste enligt mig när värmen är total gjorde att fotsulorna pulserar en aning.

Men det har varit underbart trevligt att få umgås med Emils moster med familj i två dagar. Mycket prat, skratt, bus och ett och annat skrik har förekommit.

Tisdagen gick i lite lugnare tempo inne i City bland skyltfönster, affärer fikapaus hos sura ägare och en lite för salt lunch på Vappiano där kocken bjöd på den minst inspirarende och oengagerade pastan som någonsin ätits. Tur att vädret och sällskapet var på topp.

Om Tisdagen gick i det lugna tempot så ökade vi till högsta växeln på Ondagen. Stockholmskortet var införskafffat och vi kunde göra Djurgården osäker. Vasamuseet bjöd på ett kylslaget men häpnadsväckande besök. Vattenmuseet var desto varmare och temeperaturen var total band apor, spindlar och nakenråttor på skansen.
Höjdpunketen enligt mig var Gröna Lund, inte för att det blev så många fartfyllda åk men desto roligare promenader i spökhuset och lustiga huset.

Entrade spökhuset med Anna, Micke och härliga Michaela. Spänningen var total och ganska snabbt kom skriken och ryckningarna tätare och tätare. Den totala rädslan kom mitt i huset där jag försökte öppna en dörr men det gick inte. Innifrån rummet hördes ett mystiskt skrik. Anna försökte även hon öppna och jag stog så jag kunde titta in genom springan. Vad jag inte ser eller hör är att bakom mig smyger ett spöke fram. Med tanken om att nu har jag min chans att skrämma mig. När hon är så pass nära så jag hade kunnat känna hennes andning i nacken vänder jag mig och upptäcker henne. Jag skriker och blir så rädd så jag vet knappt. Det är nu det lite komiska händer. Tjejen som spelar spöke börjar asgarva av min rekation. Hon vet knappt var hon ska ta vägen. Hon blev nog lika rädd som jag. Vandringen fortsatte med flera skrik särskilt från lilla Michaela som under hela turen var så rädd så hon skulle kunna börja gråta när som helst.

Grät det gjorde jag i Lustiga huset men inte för att jag var ledsen utan för jag skrattade så pass mycket så tårarna forsade. Det roliga var Michaela som under hela vandringen bland den ena knasiga saken efter den andra lät som en ko som hade ont i magen. Det som satte igång det hela var när hon inte kom upp för trappan som ínleder lusiga huset. Sedan fortsatte det hela väge. Att jag inte slog ihjäl mig var mycket konstigt för det känndes lisfarligt stundtals. Den avslutande flygande mattan åkte jag med lilla modiga Bella. Skrek minsann denna gången med.

Tack för några trevliga dagat tillsammans.

Nu är det inte mer än rätt att jag får ligga hemma i soffan och vila.

Har börjat True Blood maraton och jag kommer nog bli lika inbiten som alla andra...

Kram
/David som har haft det så trevligt så han vet knappt

Första semesterveckan började med en sista minuten resa till underbara Turkiet. Vi visste inte vart vi skulle hamna så för oss var allt lite ovisst till en början. Resultatet blev tillslut väldigt bra.

Staden Alanya bjöd på ett rikt restaurangutbud, flera små butiker och ett pulserande nattliv med massor av musik.



a

Kleopatra beach bjöd på svalkande bad men tillräckligt varma för att lätt kunna doppa sig när man fort behövde svalka ner sig i värmen. Vågorna gick höga de sista dagarna vilket gjorde det lite extra tillfredsställande att ta ett dopp.




Vågen är på väg att äta upp mig...




Men denna gång klarade jag mig helskinnad från vattnets enorma krafter.



Emil tyckte dock det var lite kallt...men blev ganska snabbt översköljd av stor våg.

 

Vi avnjöt både varmt och kallt i olika former.





Soldyrkare som man är så var stranden den givande platsen om dagarna...



Medans andra föredrog skuggan...och ett och annat klädesplagg för att vara på den säkra sidan.




Den traditionella paraplydrinken beställdes in och man insåg undertiden som den gjordes iordning att det inte var själva drycken som man betalade för utan allt krims krams som tillkom.

Två handgjorda äckligt otäcka små änglar fick man med.

Och drinken var inte ens god...

  

På varje restaurang kryllade av servitörer och en och annan servitris. Till slut insåg man varför det var det...det går två ja ibland tre personer till att servera mat. kul men lite snurrigt...




Jag är glad att jag åkte till Turkiet denna gång och kommer säkert att komma tillbaka någon gång. Säg till om ni vill ha sällskap alltid trevligt att åka flera tillsammans.



Kram
/David som hade det så bra i Turkiet så jag vet knappt

Hinner med ett litet kort inte så innehållsrikt inlägg mellan packning, städning och dammsugning...

För er som har missat det så åker vi till Turkiet i eftermiddag. Det gäller att packa rätt, inte för mycket...det har jag redan gjort...inte missa något viktigt...därför jag har min shecklista...och få det fint här hemma. Dels vill man att det ska vara i ordning när man kommer hem...tänk på det Linda...hahaha...sedan ska min syster bo här under veckan och göra huvudstade. Känns skönt att veta att någon är här som ser till stället och kan ta hand om våra två lejon.

Jag ser fram emot denna resan så otroligt mycket. Men det som oroar mig lite är att det kanske kommer att vara så otroligt hett där nere så man inte vet vart man skall ta vägen. Många dopp kommer det säkert bli. Hoppas så innerligt att vi hamnar på ett bra ställe. Lagom till allt. Det mäsker vi när vi kommre fram.

Så ni som är flitiga läsare, nya som gamla får ha överseende med att det inte kommer komma något nytt, innheållsrikt och innovativt inlägg på någon vecka. Så ni kan bara slappna av och göra annat, det ska jag göra.

Ha det bäst så hörs vi nästa vecka. Då uppdateras det med all säkerhet med en massa fina bilder så småningom.

Kram
/David som längtar så mycket så han vet knappt

Semestern har äntligen börjat och det med besked. Kom hem och gjorde mig snygg för att sedan bege mig till sjöstaden och träffa kollegor för att äta en bit god mat, och den var verkligen underbart god. Trevligt hade vi med. Kom hem och ringde min kära syster för att höra hur det är med henne och om och när hon tänker komma upp till huvudstaden för att tillbringa några underbara dagar här medans vi gör Turkiet. Det var så underbart skönt att få höra henne så lycklig och hur hon fnittrar fram det hon hade att berätta. Min syster är så underbar så jag vet knappt.
Det gör mig ännu lugnare i själen när man hörde om att morfar hade fått ett permanent boende nära mormor. Nu kan man känna sig lite tryggre.

Nu sitter jag här och smattrar på tangenterna och försöker förmedla en bra känsla innan vi åker på vår andra utlandssemester tillsammans.

Det känns verkligen så bra att ha semester och jag känner på mig att den kommer bli kanonbra. Vad som kommer hända resten av semestern är inte planerat alls men vissa idéer har vi som vi säkert kommer att genomföra, i alla fall några av dem.

Tänk om några timmar åker vi upp upp upp för att sedan ett sedan landa...i värmen...i TURKEIT! Wiiiii!! Underbart!

Hoppas alla får en lika underbar semester som jag!

Det slog mig nu att jag har gjort min sista dag på Örnen idag. Till hösten kommer jag inte att behöva gå upp för trappan, kommer säkert att göra det av den reflex de första dagarna. Jag är nu en Ugglekott. Känns lite vemodigt men ändå spännade och kul. Tror att det kommer att bli bra!

Känne extra varmt i hjärtat då man får en personlig uppskattning av föräldrar som känner att man har gjort något extra.
Vi är oerhört tacksammaför din fina blick för barnen och hur de mår. Ditt äka engagemang tillsammans med din målmedvetenhet. Du har visat prov på att kunna ta negativ kretik med ett positivt förhållningssätt. Att gemensamt med kretiken utarbeta en kreativ, positiv plan med drivet i bibehåll, ÄR verkligen starkt!

Dem orden värmer extra även om de var lite svårlästa :) Och kommer att göra min sommar lite skönare. Även en bekräftelse på att man är en bra pedagog.

Kram
/David som mås så bra så jag vet knappt