När jag blundar

När jag blundar

Tätt intill, doften av oss två
Vänder sig om, samma skjorta i blå
Doften jag känner vore inget utan dig

Som en sjö utan vatten, som en lykta utan ljus
Ett liv utan färger, det är inte du
Nå’n man ser då man blundar, som en ängel framför
Nå’n som hjälper en och flyga då man glömt hur man gör

Kär utan känslor eller skratta utan ljud
Ett liv utan färger, det är inte du
Nå’n som glömt alla bekymmer, en kvinna med mod
Nå’n som fattar vad man känner fast man talar utan ord

Sätt dig ner, vi håller din hand
Berätta vem du är, vi finns för varann
Alla minnen vore inget utan dig

Som en sjö utan vatten, som en lykta utan ljus
Ett liv utan färger, det är inte du
Nå’n man ser då man blundar, som en ängel framför
Nå’n som hjälper en och flyga då man glömt hur man gör

Kär utan känslor eller skratta utan ljud
Ett liv utan färger, det är inte du
Nå’n som glömt alla bekymmer, en kvinna med mod
Nå’n som fattar vad man känner fast man talar utan ord

Som en sjö utan vatten, som en lykta utan ljus
Ett liv utan färger, det är inte du
Nå’n man ser då man blundar, som en ängel framför
Nå’n som hjälper en och flyga då man glömt hur man gör

Kär utan känslor eller skratta utan ljud
Ett liv utan färger, det är inte du
Nå’n som glömt alla bekymmer, en kvinna med mod
Nå’n som fattar vad man känner fast man talar utan ord

Idag Dissar jag monotom fågelsång som aldrig tar slut eller ens har paus.
Idag Hissar jag vädret för det är uppehåll!

Kram
/David som är så nöjd så jag vet knappt över sina nya skor han köpt på rean.


Det rör på sig

Gud vad jag är dålig på det här med bloggskrivande. Skriver några inlägg sedan är det typ tyst i några veckor så kan det inte hålla på, eller kan det det?

Ibland kanske det är så att man inte har nått att säga eller berätta så istället för att skriva något utan innehåll kanske det är bättre att inte skriva alls. Idag är inte en sådan dag så ni som har klickat er in här kan fortsätta läsa för att få reda på vad som händer i mitt liv.

Först måste man ju nämna något om det underbara sommarvädret som äntligen är här. För några dagar sedan var det härligt varm medan temperaturen nu har sjunkit en aning men det är fortfarande skönt. Sommaren är på intågande på allvar.
Sedan är det så att jag har tagit ett stort beslut. Ett belut som faktiskt inte var helt självklart till en början men det har grott sig större och större ju mer jag har tänkt på det. Nu ligger det till så att jag har fått ett nytt jobb! Jag ska äntligen få komma tillbaka till skolan och fritidsverksamheten som jag har varit ifrån i över fyra år. När jag tänker på det är det med spänning och förväntan och lite pirr. Är det som det var sist det begav sig? det får jag veta i Augusti.
Samtidigt är det med sorg som jag lämnar alla underbara barn som man har så starka band till på nuvarande jobbet. Dem kommer vara otroligt saknade och nyfikenheten att få se dem utvecklas kommer vara enorm. Kollegorna kommer det vara enklare att ha kontakt med men även där finns underbara vänner och fantastiska pedagoger som får fortsätta att arbeta utan mig. Klart jag kommer att slinka in någon gång ibland för att kolla läget. Men man vet hur det är, man säger att man ska hålla kontakten, ses och höras men tiden rinner iväg och man har fullt upp med annat. Men försöka måste man ju!
När man har sagt sitt faller man lätt ur systemet då är det extra skönt när något glädjande kommer till än, när man minst anar det. I detta fall ett tack och en kram från ett oväntat håll. Och man förstår att man har gjort skillnad och gjort det bra. Det suger jag på hela kvällen!!

Jag hissar tacksamhet som framför allt kommer från oväntat håll.
Jag dissar pollen! Usch för den gula hinnan på nytvättad bil och utemöblerna på balkongen.


Kram
/David som suger på tacksamheten så mycket så han vet knappt


Kors i taket

Så var den trevliga och lite längre ledigheten över för denna gång. Påsken kommer om ett år igen. Men nu blickar vi framåt mot allt spännade och trevligt som vi har framför oss. Helgerna är fullspäckade ända in i mitten av maj. Det känns ju helt fantastiskt och väldigt ovant på samma gång. Vi brukar inte ha så här mycket planer utan ta det som det kommer. Men nu ska vi festa loss med vänner och ta en flygtur till ett varmare land. En middag ska planeras och när man är brunbränd och åter i sverige kommer mina älskade systrar på besök. Livet är härligt. Ledighet likaså.
Till och med semestern är planerad. Kors i taket. Vad är det som har hänt?

Mitt all denna härlighet finns det något som ligger och gror men liksom aldrig vill komma till skott. Är det ett tecken eller ska man bara försöka mota bort det och lämna det åt slumpen. Ja vi får se helt enkelt...allt brukar lösa sig i slutändan. När man vet vad det handlar om.

Ibland undrar man! Vilka gener har jag egentligen ärvt? Jag är så glömsk och tankspridd. Hur kan man glömma sin plånbok i mataffären. Den som man ska ha stenkoll på! Ja för mig är det typ vardagsmat att jag inte vet var jag har mina saker. Men fram kommer de alltid till slut. Oftast är det inte så allvarligt som man kan tro. Att ens nycklar inte hittas direkt betyder inte att man måste byta lås på dörren. Vanligtvis ligger nycklaran i fickan som jag kännde i från början men jag kännde inte tillräckligt väl. Men vissa blir väldigt stressade i den situationen medan jag tar det med ro.
Sån är jag!

Är det någon som kommer ihåg min blogg? Läser någon den och vet att den är igång igen?
Vore trevligt med respons!


Jag Dissar dagens TV-utbud.
Jag Hissar kassörskan på Coop i Hammarbyhöjden som ringde mig och sa att jag glömt min plånbok där.

Kram
/David som längtar till helgen så mycket så han vet knappt.


Ledighet!

Påsken och ledigheten är här och jag bara njuter. Det är så underbart att få vara ledig i två extra dagar. Inte göra någonting eller en massa saker på en och samma gång.
Fredagen började i lugnan ro men plötsligt blev det fart benen då ett biobesök på Heron City blev dagens planerade aktivitet. Kollegan och grannen ville följa med så hon hoppade med i bilen på vägen dit. Hann med ett sanabbt och minnesvärt besök i skärholmen och en mycket god och gräddfylld lunch innan filmen började. The Hunger Games var det givna valet och förväntningarna var höga hos oss alla. Den började bra och man inväntade massor av spänning och action. Men detta uteblev och resultatet blev ganska tafatt men inte dåligt film. En film riktad till de yngre som hade kunnat bli ett äckligt spännade änentyr för äldre tittare. Man kan ju hoppas att andra filmen i serien blir mörkare och med mer spänning.
Fredagskvällen bjöd på njutbar dans på tv4 och var sitt påskägg.

Idag är det påskafton. Emils tjat om en långpromenad in till stan blev verklighet och jag måste säga att det var faktiskt skönt. Tur att solen sken annars hade det inte blivit något för min del. Muffinsfabriken passerades och självklart slank vi in och roffade åt oss två muffins. Liggande i en påse fick de följa med på resten av promenaden. Väl framme vid vårt mål, nämligen handelsmarknaden Mood. Nytt, snyggt och modernt med trendiga butiker och restauranger i hög klass. Jag fick med mig en snygg orange ljusstake. Riktigt nöjd. Tunnelbanan hem gick i rasande fast, till min fasa. Väl hemma mumsade vi muffins och mös.

I detta nu står en flygande jacob i ugnen och gottar till sig. Ska väl ta och titta till den nu. Man vill ju inte att den ska brännas.

Kram
/David som haft en sån bra dag så han vet knappt.

Helgen som gått...

Igår var det som alla vet 1 april men alla kanske inte vet att det är min födelsedag! Och det är inte något skämt det lovar jag. Jag blev hela 32 år, det tyckte min kollega var en alldeles perfekt ålder på mig. Det tycker jag med fast jag känner mig som...

Födelsedagen firades här hemma i lugnan ro tillsammans med Emil. En god frukost med färska frallor och tillbehör var vad jag behövde. Sedan bakades det youghurtbullar som togs med till jobbet idag. Uppskattat som vanligt. Mitt i all firande var det dags för möte med bostadsföreningen. Trevligt att träffa grannarna men i övrigt är det ganaka tråkiga möten. Det drog ut på tiden och hungern trängde sig på så pass så jag var nära att få ont i huvudet. Snabbt hem och värma på lite rester och mätta hungern. En film under eftermiddagen gjorde susen.

Anledningen att födelsedagen firades i lugnan ro berodde lite på att vi båda var lite bakis och sega. Lördagskvällen bjöd på ett härlig besök på restaurang Kungsholm. Man fårvånades hela varje gång det kom in mat till bordet. Förrätten förvääntades inte vara friterad när man läste menyn och torsken var utsökt tilllagad men lite snålt men några små kokta potatisar till. Den underbara baileýs coffe avslutade det besöket. Sedan bar det väg till Hotellet där vi mötte upp några trevliga kollegor. Drack dyra drinkar och fortsatte sedan för att möta upp flera trevliga människor och en massa dans så klart.

Av emil fick jag denna lilla trevliga och innehållsrika bok. Fylld med hela 12 restaurangbesök i Stockholm. Bara man visar upp boken så får man en varmrätt och behöver bara betala för det övriga man beställer. Spännade och trevligt att besöka en ny restauranger varje gång.



Tänkte införa en ny liten återkommande punkt, nämligen hissa och dissa.

Jag Dissar människor som alltid säger att man ser trött eller sjuk ut stup i ett.
Jag Hissar mina kollegor för dem är så proffsiga.

Kram
/David som hade en sån bra fördelsedag så jag vet knappt.


Då kör vi!

Oj tänka att man bara helt plötsligt trappar ner och till slut slutar med någonting som man hållit på med ett bra tag. Precis så är det med denna blogg. Vet inte varför, kanske var det så att jag inte hade något roligt eller viktigt att delge er läsare längre. Men samtidigt var det ju inte heller det som var meningen. Jag ville bara skriva av mig av det som händer och inte händer i mitt liv. Och få mina nära och kära där hemma att känna att jag inte är så långt borta och ge dem en inblick i vad som händer här i huvudstaden. Nu får det bli en ändring på det igen och jag tänker ta upp tråden igen och skriva nya spännande, ointressanta, galna, roliga eller sorgliga, tråkiga och iderika inlägg. Vilket tema det blir på detta inlägg får vi se.

Imorgon fyller jag visst år. Tänk 32 år har jag fått vara med och se världen förändras. Men känner man sig så gammal, är det gammalt? Svår fråga. Det beror på dagsformen tror jag. Idag tänker jag inte kännamig gammal och inte veckorna som kommer heler för jag ser fram emot kvällens härlga middag på restaurang Kungsholmen. Vad som händer efteråt är det ingen som vet. Kanske blir det dans och stoj eller så åker vi hem och bara tar det lugnt. Om två veckor blir det fest igen med kära vänner. Helgen vi har väntat på närmar sig sanbbt. Snart är det resan till egypeten som hägrar och ångesten för flygturen kommer allt närmare. Men väl uppe i luften känns det bra igen och maten kommer till en och man har något att sylleslätta sig med för en stund. Semestern närmar sig med stormsteg och åter en resa är planerad. Då till Kroatsien. Tänk två resor innom loppet av tre månader. Härligt! Och ännu en ångestattack. Jaja det får det vara värt.

Min mormor delger oss alltid en massa tänkvärda uttryck.
-Tänk att få somna utan en önskan. Mätt på all blomning och mätt på grönskan.

Medan andra uttryck blir mer komiska och man kan knappt hålla sig för skratt.
-Det passar ju honom att bli trädgårdsmästare han är ju ändå vegetarian.
eller på tal om vegetarian...
-Han äter ägg! Kaviar äter han inte men det är ju ägg!


Kram
/David som ser fram emot kvällen så mycket så han vet knappt


Ett fint och värdigt avsked

Nedan följer ett känslosamt inlägg av Magnus Nyström, från Expressen:

NYSTRÖM: Ett fint och värdigt avsked.

JÖNKÖPING. Ett fint och värdigt avsked.
Samtidigt så förtvivlat sorgligt att det gjorde ont i hjärtat.
Som tystnaden i Kinnarps Arena när Herman och Harry Liv kom med varsin röd ros till sin pappas
Pojkarnas pappa kommer aldrig hem igen.
Jag tror alla vi som var i Kinnarps Arena på minneshögtiden för Stefan Liv tänkte just den tanken.
Eller försökte kämpa bort den tanken.
För den gör så fruktansvärt ont.

Hur berättar man för ett litet barn att pappa aldrig kommer hem igen?
Hur kan man få barn att förstå när man kämpar för att försöka förstå själv?
Hur kan något som detta hända?
Varför?
När jag själv gick fram till mitten av arenagolvet, där man hade ställt upp fyra stora bilder på Stefan och där det fanns tända ljus och blommor, så stod jag intill en flicka i övre tonåren.
Hon var blond, söt och moderiktigt klädd. Utstrålade självförtroende och självsäkerhet. Såg ganska tuff ut.
Hon var inte en nära anhörig.
Utan en helt vanlig tjej från Jönköping.
Som stod där och försökte förstå.
Efter en stund brast det bara för henne. Hon vände sig till en kompis och sa:
- Jag klarar inte det här mer. Jag måste härifrån. Jag måste krama min pappa.
Herman och Harry Liv får aldrig mer krama sin pappa.
Och plötsligt suddas gränserna mellan hockeystjärnor och "vanligt folk" ut helt.

När jag mötte Per Ledin utanför arenan efteråt så sa vi först ingenting.
Vi kramade om varandra.
Det har vi aldrig gjort förut.

Vi är inte kompisar, men sedan flera år bekanta med varandra genom våra jobb. Jag hälsade på i Jönköping förra veckan och gjorde en intervju med Ledin. Då var alla i HV på glatt humör och förväntansfulla inför säsongen. Jag och Ledin är också småbarnsföräldrar och har pratat om det flera gånger.
Om glädjen över att ha barn.
Precis som jag gjorde med Stefan Liv flera gånger.

Nu stod Ledin där med sin fru och sina tre barn och Per plockade fram ljus och tändstickor.
- Vi ska tända varsitt ljus för Stefan här utanför arenan. Det känns rätt, sa Per och fortsatte:
- Det är bara så fruktansvärt.
- Tur att barnen finns. Man behöver deras leenden just nu, sa jag.
- Ja, verkligen. Det var skönt att ha barnen med där inne och det var ett fint avsked till Stefan, sa Per.
Att det fanns barn i arenan räddade nog många från att bryta ihop totalt.
Ett och annat barnskrik, några barn som hojtade till ett par gånger, någon bebis som grät - det blev som korta avbrott i tystnaden och sorgen.

Som små ljus i ett skoningslöst mörker.
Det ska förhoppningsvis också hockeyn kunna bli igen.
Även om det känns svårt just nu.

- Man måste få vara ledsen. Man måste få sörja, sa Ulf Dahlén.
Men han sa också att man måste försöka ta sig vidare.
Laget har haft några lediga dagar den här veckan, men tidigare under dagen i går hade HV en stängd träning i träningshallen intill Kinnarps Arena.
Bara för att få komma ut och röra på sig.
Inget prat om taktik. Inga tuffa spelmoment.
Utan bara en chans för spelarna att få känna den där sköna känslan att vara på is.
Att få spela ishockey.
Att få känna kärleken till sin sport.
Just den kärleken som var Stefan Livs främsta drivkraft.
Johan Davidsson pratade om det flera gånger när han med stora svårigheter och tårar i ögonen mötte journalister efter minneshögtiden och fick frågor om sin gode vän som nu är borta.
- Stefan var en vinnarskalle utan dess like. Han hatade att förlora...
- ...annars älskade han allt och alla.
Johan stod länge och svarade på frågor.
Så länge att till och med jag tänkte:
"Nu räcker det. Låt han gå härifrån."

Det var inte ovärdigt alls. Han fick inga dumma frågor. Tvärtom, så visade alla journalister stor respekt i en svår stund och jag såg flera kollegor som själva torkade bort tårar.

Sen är jag övertygad om att Johan Davidsson, i alla fall bitvis, tyckte att det var skönt att få berätta fina minnen om Stefan.
Ändå reagerade jag nästan som en irriterad storebror.
Sorgen i hans ögon fick mig att nästan vilja ryta till:
- Låt Johan vara i fred nu.

Kinnarps Arena öppnade redan klockan tolv i går och innan dess var det långa, långa köer utanför. Den organiserade minneshögtiden för Stefan varade i drygt en timme.
Sedan var arenan öppen ända till kvällen och tusentals människor tog chansen att ta sitt farväl av Stefan. De sista gick hem först klockan sex på kvällen. Många tände också ljus på den minnesplats som finns utanför ingångarna till ståplatsläktaren.
Kinnarps Arena brukar vara en plats för fest.
För jubel och applåder.
Här har vi alla sett Stefan Liv bjuda på hockeyuppvisningar av yppersta världsklass. Så många gånger. Vi har imponerats av att se nummer 1 vinna matcher åt sitt älskade HV 71.
Vi har sett honom fira segrar med sina galna kullerbyttor, som fick publiken att jubla och skratta.
Nu var vi i en helt annan arena.

Det var nersänkt belysning. Antingen lågmäld musik eller en total tystnad, då nästan det enda som hördes var folk som grät. På jumbotronen rullade fina bilder från Stefans karriär.

Johan Davidsson hyllade alla som var där. Sa att det var fantastiskt att se uppslutningen av folk.

Men av allt Johan sa är det inte det jag kommer minnas. Utan det som kommer leva kvar hos mig är när han pratade om sitt sista telefonsamtal med Stefan.
Dagen före olyckan.
- Vi snackade inte om något av värde, sa Johan.
Det var ett vanligt samtal mellan två bästa vänner. Stefan var uttråkad på sitt hotellrum och Johan hade inte hittat något han ville se på tv.
Johan berättade att de snackade med varandra i tio minuter.
Sedan avslutade de samtalet som de alltid brukade göra.
- Vi brukade inte säga hej då. Vi sa: Vi hörs.

Så gripande och känslosamt så jag vet knappt!!

Bra skrivet av en bra skribent

Kram
/David som kännde så mycket när han läste det här så han vet knappt


Snart öronlös...

Äntligen har Friidrotts VM 2011 dragit igång. En hel vecka med friidrott är ju helt underbart. Synd att det sänd delvis på natten och när man jobbar på dagen. Men de mest intressanta grenaran och finalerna kommer jag att kunna se. ihop om att det är svenskt deltagande också vill säga. Cluft, Green och Olsson är väl dem vi får förlita oss på detta år. En och annan nykomling kommer säkert att visa framfötterna vilka det blir får vi se under tävlingarna.

Idag skiner solen och sommaren har inte helt släppt taget vilket är underbart. Hoppas det håller i sig ett tag nu så hösten inte blir alltl för lång.

Under några veckor nu så har jag mått så bra...ok förutom en liten förkylning då. Framför allt har det att göra med att allt fungerar så bra på jobbet nu efter sommaren. Trivseln och glädjen är hög. Fokuseringen och närvaron är härligt positiv samtidigt som man får tillbringa dagarna med så många fantastiska barn. Att man får höra sitt namn typ 100 gånger under en dag får man helt enkelt stå ut med. -Daid Daid, Bavid Dadid...-Ja vad är det? Då möts man bara av ett stort leende. Så håller de små trollen på dagarna i ett. Allt för att få min uppmärksamhet eller bara för att de kan säga det. Om öronen en dag trillar av så vet jag orsaken.
Man får vara glad för att man har ett jobb att gå till. Ett jobb som man trivs med som man går till med lätta steg och där man blir bemött med respekt och glädje för den man är.

Nu ska jag göra mig en god kopp kaffe och njuta av den.

Kram
/David som har det så bra så han vet knappt

Höstplaner

Semesterns allra sista dag är här och det känns lite vemodigt måste jag säga. Visst ska det bli kul och komma tillbaka till jobbet och träffa alla goingar igen och komma in i rutinerna men samtidigt är det oerhört skönt att bara få vara. Njuta av att inte göra ett endaste dugg eller göra allt man vill och ha tid med det. Samtidigt känns det som att årets semester har varit väligt lång på något sätt. Vår Cypernresa känns så avlägsen men ändå så nära. Pride är över och med den flera nya vänner. Vänner som vi redan har planerat in en massa roligt tillsammans med under hösten.

Framöver finns det mycket att se fram emot och det behövs verkligen nu när mörka dystra hösten är på intågande.
Ett och annat biobesök lär det bli. Bland annat Bridemaids och Jägarna 2 är redan inplanerade ganska snart. Den årliga kräftskivan med gamla galna högskolegänget är innom räckhåll. Fest med nya vänner, lyxmiddag och lite längre fram i November blir det kryssning och galen fest. Där emellen finns det säkert gott om utrymme för små resor till nära och kära, vilket är ett måste. 

Nej nu ska jag fortsätta fängslas av Mons Kallentoft!

kram
/David som ser fram emot höstens bravader så mycket så jag vet knappt 

Lyckad semester

Solresan och stugvistelsen är avklarad, likaså Pride. De senaste dagarna har tillbringats med Familjen Mårtensson på Gröna Lund och en shoppingrunda.
En dag på gröna Lund fylld att otäcka åkturer med en 6 årig tjej som bara skrattar av glädjer när vi åker. Vilda Musen var en skräckupplevesle utöver det vanliga. Trode aldrig turen skulle ta slut. Det var ju så det kom tårar när jag väl fick kliva av. Vad hade jag gett mig in på?! Ja tydligen något som var värre än jag trode. Tycker lite synd om dem som åker i min vagn eller framför mig som får höra på mitt gallskrik. Men det bjuder jag på. Kvasten var inte lika otäck men början på åkturen var värst.

Två nätter hade vi nattgäster i form av två syskontjejer. Dem bara skulle sova hos oss inte på hotell. Självklart fick de det och det var så trevligt så. Det blev mysig frukost och finns i sjön till sena kvällen.
Nu återstår bara några få ynka dagar kvar på semestern innan det är dags för att återse alla små härliga troll och kollegor och höstterminen drar igång.

På tal om höst så känns det verkligen som att den är på väg på allvar. löven på björkarna utanför fönsterat börjar gulna och falla till marken. Temeperaturen har drastiskt sjunkit lika så börsen. Kylan och regnet har ett stadigt grepp om vi får bara hoppas på att värmen kommer tillbaka om så bara för ett kort tag för jag vill inte att sommaren ska vara över än.

Jag resumerar (heter det så?) vår semester som mycket lyckad. Tack alla som gjort den möjlig och som har tillbringat om bara några få dagar med oss. Tacka till nya och gamla vänner.

Nu ser vi fram emot vad hösten har att erbjuda. Kryssning, biobesök, goda middagar och resor till nära och kära.

Kram
/David som har haft en sån bra semester så han vet knappt

PRIDE 2011

Idag är den gråaste och regnigaste dagen på vår semester. Men det gör mig inte ett dugg att himlen har öppnat sig för jag har vait inne hela dagagen och så ska det fortsätta. Har bakat lakriskkladdkaka och avnjutit den. Snart blir det hemmagjord köttfärssås med ris. Tänk vad jag saknar den hemlagade maten efter en veckas PRIDE mat. Snabbmatsveckans mecka. Är äckligt trött på klyftpotatisar och hamburgare så jag mår illa. Och vi ska inte tala om alkoholen. Den vill jag inte känna smaken av på flera veckor. Bort med cider, shots och bubblet tills suget kommer tillbaka och man kan tänka sig att bli berusad eller full igen.

Den här veckan har det varit PRIDE festival här i Stokholm för er som har missat det. En trevlig tillställning där man träffar nya människor nästan varje dag. Det här året har varit ett bra år när det gäller Pride. Det mest positiva är att vi har träffat några riktigt trevliga människor som har blivit riktigt bra vänner. Vi hoppas att kontakten med dessa kommer hålla i sig så det inte tar ett år till nästa gång.

 


Den riktiga festen startade i torsdags med den traditionella schlagerkvällen. Här hemma var det den bästa förfesten på länge. Det var så trevligt så jag vet knappt när dem var här. Det var galna samtal som chokerade, massor av skratt och galet starka drinkar.



Mitt glas var tomt och jag skulle dricka. Fredriks glas var fullt och jag tog en stor klunk och sedan var det kört. Ja den drinken hade nog inte blandats ut alls så stark var den. Rakt in i dimma på ett ögonblick.
Ja ni ser ju själva, bilden sägen en hel del.

Veckan har fortsatt med fester långt in på natten och vi har rullat hem när solen börjar gå upp igen. Jag är evigt tacksam att jag har semester nästa vecka med. Jag hade aldrig pallat att gå till jobbet imorgon och vara glad pigg och utvilad.

Imorgon kommer Emils moster med familj så då blir det en helt annan sosrts semester. Barn som vill göra roliga saker och en och annan fika lär ju slinka ner med.

Tack!!

Kram
/David som är så glag över alla nya vänner så jag vet knappt


Alice Bah komik

Igår på väg hem med tunnelbanan från Pridepark hamnade vi bredvid två pojkar i 12 års åldern. De hade varit på Gröna Lund tillsammans med en av killarnas mamma. De verkade haft en trevlig dag tillsammans. Samtalet tog en riktigt komisk vändning...

Pojke 1 -Vet du vad en limosin kostar, mamma?

Mamma -Nej!

pojke 1 -2500!

Pojke 2 -Jag tror det är Lasse Stefans som åker med den.

Pojke 1 -Vem är det?

Pojke 2 -Typ ett dansband!

Pojke 1 -Vad dansar dem?

Ja där satt jag snett mitt emot dessa pojkar och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Skulle bara vilja skratta högt men i stället blev det att jag satte handen för munnen och skrattade tyst. Började gräva efter telefonen i väskan för att kunna skriva ner det de sagt, så jag kom ihåg det. Tänk vilka härliga ungar det finns.

Just i detta nu så har vi ytterligare en gång tryckt på pausknappen för Emil skulle ta en dusch. Idag är det underbara Alice Bah Kuhnkes röst som strömmar ut ur högtalarna. Det var nämligen hon som var sommarpratare igår. Hon berättar innerligt och komiskt om sig själv.

Ett år var hon på semester på malorca. Hon hade gått in i en affär för att titta på fina klänningar. Då plötsligt någon säger med hög röst samtidigt som han pekar på henne bara nogn meter ifårn henne...

-Kolla är inte det Alice Bah??

Hon tänker snabbt och vill på ett komiskt sätt säga...

 -Jo det e det

Men just då hör hon hur en kompis till killen ropar...

-Men va taskig du e så fet är inte Alice Bah

Ytterligare en gång tänker hon för sig själv att hon vill säga...

-Jo just så fet är hon och nu kommer hon och ta er!

Men det bli bara en tanke.

Detta är bara några få komiska ord ur hennes sommartal. Lyssna och njut sällva!
www.sr.se/sommar

Kram

David gillar Alice så mycket så han vet knappt


Paradis Oskar

Min älskade systerson Oskar på 6 år ska åka med moster Linda och hälsa på mormor och morfar. Han ska åka med henne i bilen så kommer resten av familjen efter. En trevlig liten tur tycker båda.

Oskars mamma Karin, och min älskade syster frågar vänligt om han inte ska ha med sig några tidningar att titta i under resan.

-Nej, det behövs inte jag gillar att titta på naturen!, säger Oska

Haha underbara kille!

Under resan i bilen lyssnar dem på musik och Oskar frågar några gånger vilka det är som sjuger och Linda svara så gott hon kan. Till slut frågar Linda...

-Vem är det som sjunger nu, Oskar?

Oskar tänker...

- Äh det är Lady Gagas kompis!

Hihi man skrattar gott åt hans smarta kommentarer.

Vem kompisen är förtäller inte historien tyvärr.

Kram
/David som ärlskar sin familj så mycket så han vet knappt

Pausar mitt i


Har tryckt på pausknappen och Helena Bergström har slutat prata för en liten kort stund. Skickade nämligen ner Emil till tvättstugan för att hämta det sista av den rena tvätten.

Nu kom han igen så snart trycker jag på Play igen och får åter igen höra en bra svennsk skådespelerska berätta om sitt liv. Ska bli intressant.

PLAY!!

Hon berättar om hur snorig hon var i unga år. Hon skämtar lite om att vi tycker att hon är det fortfarande. Ja ingen kan väl gråta som Helen på film, så snoret rinner. Fantastiskt!

Kram
/David som lyssnar så mycket så han vet knappt

Ayia Napa, What The Fuck


110715 - 110722

Första semesterveckan tillbringades på den underbara ön Cypern, Ayia Napa. En vecka full med intryck tillsammans med Emil & kollegan Patrycja.

Förmedlar vistelsen från den ljusa sidan genom bilder!

Bland det första som mötte oss var dessa galna irländare som tog sig ett galet bad i en fontän mitt i rondellen. Kan lätt bli så efter en båtresa och rus i kroppen.



Mitt i stan låg en helt öppen kyrkogård. Vackra gravar där det största intrycket blev att det fanns foton på de döda.
Man fick snabbt vänja sig vid att det var vänstertrafik. Gällde att titta åt rätt håll :)




At The Beach!




Hettan var total och många vätskestop på promenaden till och från stranden blev det. Patrycja visar tydligt vad hon tycker om den tryckande värmen och vårt hotel hihi



Ayia Napa bjuder på fest hela natten lång. Vill man festa ska man åka hit helt enkelt. Vi hamnade på Crazy Frog och det var minst sagt galet.





What The Fuck!!
Här är den RIKTIGA stranden. Den omtalade Nissi Beach!




Helt underbart vatten!



Vissa skrattade mest åt elendet :)



Det vi inte nämner i detta inlägg är att hotelet kallade vi "hotellet gud glömde" bara så ni vet.

Tack!!! kära kollega för en trevlig vecka

Kram
/David som hade det så bra så han vet knappt


Semesterplaner

Nu har även jag SEMESTER i fyra veckor och en dag. Så fantastiskt skönt!

Jag ska njuta varenda sekund och ha det sådär underbart avslappnande skönt. Bara rå om mig själv och dem i min omgivning.

Först ut blir patrycja. Fast i detta fallet kanske det med är hon som får ta hand om oss på Cypern. Ayia Napa är visst en riktig feststad. Men trevligt och skönt ska det verkligen bli.

Sedan bli det vila i det tysta med Emil i en nybygd stuga i skogen nära vattnet. Ja det kan väl knappt bli bättre egentligen. Bara rå om varnadra och koppla bort allt vad Facebook och internet heter.

PRIDE 2011 drar sedan igång och varar i en vecka så då blir det desto mer fart och fläkt. Vännerna samlas och skakar loss till glitter och glamour. In i dimman helt enkelt.

Semestern avslutas lugnt i storstaden med treviga besök.

Trevlig sommar alla!

Kram
/David som njuter så mycket så han vet knappt


HANNA


Filmen man har väntat på med spänning är nu äntligen här. Fenominala Saoirse Ronan som spelar Hanna i filmen med samma, HANNA är helt makalöst outstanding. Actionscenerna är makalösa i sambios med den tunga och pampida musiken.  Det är snabba klipp och högt tempo och det blir sällan tråkigt. Man bara förundras hur denna skådespelerska lyckas.



Hanna tränas växer upp i ett vintrigt lansdskap där hennes pappa lär henne allt om överlevnad. Mest för att göra henne redo för den dag då hon ska möta sin mammas mördare.
Det blir en fartfylld resa genom europa och vem man är.



Vill man se mer av Saoirse Ronan är det ett klokt val att kolla in filmen Flickan från ovan som även den är mycket bra.

Kram
/David som gillade denna filmen så mycket så han vet knappt


Semesterplaner

Med ett öppet fönster bakom mig känner man en fläktande vind då och då som känns väldigt behaglig nu när denna sommaren är här med besked. Hettan är total under den klarblå himlen som varat ett par dagar nu lagom till allas semester. För det är väldigt många som har semester eller går på semester idag. Typ alla man känner men inte vi nej vi ska kämpa på i fyra arbetsdagar till innan det är dags för vår efterlängtade ledighet. Så den som spar den har.

Resan är efter lite om och men bokad och denna gång går den mot partystaden Ayia Napa i Cyper. Ska bli otroligt trevligt att få se något nytt och få uppleva den tillsammane med Emil & Patrycja. Men för mig är det lite långt med en kilometer till stranden. Men kollegan min säger att det är så nära så det ska bli spännade att se vad hon upplever som nära. Eller om man hinner dö av värmeslag innan man är på plats och kan hoppa i vattnet. Ett vatten som tydligen ska vara fantastisk. Kul ska det bli i alla fall.
Efter en vecka i annat land blir det några dagar i en enslig stuga i skogen nära till sjön. Detta har jag väntat på i ett år och nu ärntligen får jag bara vara och uppleva tysthet och lugn tillsammans med bara Emil. Skönt. Sedan kan man köra hårt under Pride. Men semester är inte slut där. Lite tid finns det över till spontana uppleveleser och kära besök.

Men innan semester är det jag som går till jobbet några dagar till och skurar, fejar och plockar eller leker med de underbara små barnen som också inväntar sommarlov. Det är ett bra jobb man har ändå. Eller hur?!

Kram
/David som njuter av sommaren men väntar efter semester så mycket så han vet knappt


Drömmar...

Sitter häri köket med min kopp kaffe och en ostsmörgås på en nyinköpt fin assiett. Ute strålar solen åter och det kommer bli en underbar sommardag.

Det har slått lite slint i mitt huvud de senaste dagarna. Tankarna kom nog efter att vi fått se Therese & Andreas renoveringsarbet i deras nya lägenhet. De gör nästan alls själva och att se hur allt sakta men säkert bli klart är så roligt. Mina tankar går nu till vår lägenhet. Jag vill med göra om och göra bättre. Titta på nya tapeter och golv. Få inreda med nya saker men framför allt slå ut väggar och göra större. Väggen i köket ska defenetivt ner och samtidigt så slår man igen dörröppningen till köket så det finns utrymme att få in ett skafferi och kanske en diskmaskin i köket. Det är drömmar som kommer mig. Nästan så att man inte kan somna om nätterna.
En lite mer galen ide är att köpa lägenheten bredvid och göra en stor lägenhet. Tänk vilken fin hall vi skulle få, och större badrum men även en walk in closet som jag önslar mig. Kanske finns det plats över till ett gäst rum det skulle vara rena lyxen. Då tror jag vi skulle få ännu mer berök.

Ja drömma går alltid och göra om med för den delen men det är ett betydligt mer avanserat projekt om man väl tar det steget. Sedan ska ju lägenheten bredvid bli till salu med och man ska få den. Det är inget som händer när mna själv helst vill.

Ja vi får fortsätta drömma...kanske slår de in en dag.

Kram
/David som drömmer så mycket så han vet knappt


Fina Foton


Äntligen har jag fått lite fina bilder från min kära syster som har börjat leka proffsfotograf. Hon är verkligen jätte duktig och med en riktig kamera så blir det ju ännu bättre.

En helt magisk stund men älskade Oskar på en filt hemma hos mamma och pappa förevigades. Vi låg där och pratade. Det var nog första gången som Oskar verkligen låg och hade massor att berätta och man verkligen fick lyssna och ställa frågor. Han är bara för mysig den killen.


  

Hon har blommor i sitt hår...

Syster är inte bara bra på att ta kort hon kan fläta in blommor i flätot också. Vackra midsommartjejer är redo för en härlig dag.

  

Första gången jag såg fotot sa jag genast att Ida är ju jättelik Amy Daimond. Eller hur??



Tack Linda för de fina bilderna!

Kram
/David som tycker att fotona är så fina så han vet knappt


Tidigare inlägg
RSS 2.0