Snart öronlös...
Äntligen har Friidrotts VM 2011 dragit igång. En hel vecka med friidrott är ju helt underbart. Synd att det sänd delvis på natten och när man jobbar på dagen. Men de mest intressanta grenaran och finalerna kommer jag att kunna se. ihop om att det är svenskt deltagande också vill säga. Cluft, Green och Olsson är väl dem vi får förlita oss på detta år. En och annan nykomling kommer säkert att visa framfötterna vilka det blir får vi se under tävlingarna.
Idag skiner solen och sommaren har inte helt släppt taget vilket är underbart. Hoppas det håller i sig ett tag nu så hösten inte blir alltl för lång.
Under några veckor nu så har jag mått så bra...ok förutom en liten förkylning då. Framför allt har det att göra med att allt fungerar så bra på jobbet nu efter sommaren. Trivseln och glädjen är hög. Fokuseringen och närvaron är härligt positiv samtidigt som man får tillbringa dagarna med så många fantastiska barn. Att man får höra sitt namn typ 100 gånger under en dag får man helt enkelt stå ut med. -Daid Daid, Bavid Dadid...-Ja vad är det? Då möts man bara av ett stort leende. Så håller de små trollen på dagarna i ett. Allt för att få min uppmärksamhet eller bara för att de kan säga det. Om öronen en dag trillar av så vet jag orsaken.
Man får vara glad för att man har ett jobb att gå till. Ett jobb som man trivs med som man går till med lätta steg och där man blir bemött med respekt och glädje för den man är.
Nu ska jag göra mig en god kopp kaffe och njuta av den.
Kram
/David som har det så bra så han vet knappt
Idag skiner solen och sommaren har inte helt släppt taget vilket är underbart. Hoppas det håller i sig ett tag nu så hösten inte blir alltl för lång.
Under några veckor nu så har jag mått så bra...ok förutom en liten förkylning då. Framför allt har det att göra med att allt fungerar så bra på jobbet nu efter sommaren. Trivseln och glädjen är hög. Fokuseringen och närvaron är härligt positiv samtidigt som man får tillbringa dagarna med så många fantastiska barn. Att man får höra sitt namn typ 100 gånger under en dag får man helt enkelt stå ut med. -Daid Daid, Bavid Dadid...-Ja vad är det? Då möts man bara av ett stort leende. Så håller de små trollen på dagarna i ett. Allt för att få min uppmärksamhet eller bara för att de kan säga det. Om öronen en dag trillar av så vet jag orsaken.
Man får vara glad för att man har ett jobb att gå till. Ett jobb som man trivs med som man går till med lätta steg och där man blir bemött med respekt och glädje för den man är.
Nu ska jag göra mig en god kopp kaffe och njuta av den.
Kram
/David som har det så bra så han vet knappt
Kommentarer
Trackback
