Så Unik Så Jag Vet Knappt

Denna tidiga Måndagsmorgon ringde klockan redan klockan 05.50...eller ringde och ringde var kanske fel uttryck. Radion startade och jag vaknade. Jag är en av dem som inte klarar av att vakna till en skorrande, ringande ekande väckningssingnal som aldrig slutar. Så det är bara upp och hoppa göra sina morgonbestyr och klä på sig. Termobyxor, mössa, halsduk, vantar och vindetjacka sedan är det bara att ge sig ut i mörkret och hoppas på att kan inte stöter på något allt för läskigt i skogen.

Det var en helt underbar morgon som bjöd på frisk luft och ett fantastiskt vinterlandskap längs min promenadstig till jobbet. Ännu håller jag det jag lovar genom att gå till och från jobbet.
Var bara tvungen att ta fram kameran på mobilen och föreviga min promenad. Nu är ju inte min kamera den bästa, alltså inte heller bilderna men hoppas att på något sätt delge er hur mysigt man kan ha en tidig måndagsmorgon på väg till jobbet.


Kolonilotterna ligger orörda och när man tittar in genom staket och grindar så kan man tro att det har legat öde flera år utan att någon har varit där. Inte ett enda spår finns att tyda i den vita snön....




Måste tacka hammarbybacken för att du ger lite ljus i mörkret denna morgon. Utan den hade denna vandring inte alls varit lite gemytlig och upplevelserik som den belv.



Några lampor finns även längs vägen som tur är.



På hemvägen gick jag samma väg fast baklänges...ok jag gick inte baklänges rent fysiskt. Såg då på ett tydligare sätt all den fantastiska frost som har klamrat sig fast på grenar, staket och träd. Det är som ett konstverk när man tittar närmare på vad naturen kan åstakomma.
Denna fantastiska bild dokumenterade jag när jag gick hem från jobbet denna dag.



Kram
/David som ser fram emot fler härliga promenader så han vet knappt