Många olika personligheter i en och samma kropp

Nu sitter jag här och ska skriva något trevligt som kan vara intressant för trogna läsare men även locka nya läsare. Men vad lockar nya läsare? Jag vill skriva något kul, intressant, viktigt och tänkvärt...hmm.

Min blogg handlar om hur unik jag är och det är jag för alla människor är unika på något sätt. Nu menar inte jag att jag är mer unik än andra. Sedan kan man uppfattas olika beroende på med vem man pratar. Min släkt och mina vänner skulle uppfatta mig väldigt olika och på många olika sätt. Det har jag märkt när man pratar med dem om hur man är. 

Skulle min mamma beskriva mig och kanske även flera andra, men framför allt min mamma skulle hon nog tycka att jag är tyst, eftersom jag inte pratar allt för mycket när jag är med familjen. Sitter oftast tyst och bara iaktar för säger jag något så är det ändå ingen som lysnar. Att jag håller mina tankar och funderingar för mig själv och har svårt att prata om känslor. Ensam för att jag inte har så många vänner men även glad för jag älskar att skratta. Den uppfattningen tror jag att hon har om mig för det är väl så jag är när jag är med henne eller med familjen. Det kanske låter trist och konstigt men det är väl sådan jag är när jag är med släkt och familjen.

Skulle du däremot fråga några av mina nära vänner, Jennie eller Anneli så skulle du få ett helt annat svar det är jag helt säker på. De skulle beskriva mig som, alltig gald för jag alltid ler skrattar ofta och har humor. Pratglad för jag är sällan tyst. Hörs på ett eller annat sätt.

Beroende på vem jag är med så har jag olika personligheter. Är det bara jag som hat det eller har alla det så? Nej jag tror inte alla har det som jag. Men vad beror det femonen då på? Självklart handlar det om mig själv men även de jag är med och hur de påverkar mig. Om jag känner mig trygg, sedd, bekräftad mm....

/David som faktiskt är så unik så han vet knappt

Kommentarer
Postat av: TucciT

Jag skulle absolut inte beskriva dig som tyst o blyg :) itne när du e med oss :) Bra e de. ler.. du e bra som du är.. kram

2008-06-24 @ 10:36:22
URL: http://tuccit.blogg.se/
Postat av: TucciT

Haha jaa även du hittade ett par jeans.. ler.. aa jag ska strax köra.. bar abortsta tänderna o t apå mig en tröja först :) Kram

2008-06-24 @ 10:37:45
URL: http://tuccit.blogg.se/
Postat av: Emil Adén

Först så vill jag säga att du inte ska tänka så mycket på vad folk vill läsa utan mer om vad du själv vill skriva! Du har så rätt när du skriver att alla människor är unika och att de uppfattas olika beroende på vem de umgås och interagerar med. Alla har vi olika sidor och är komplexa som personligheter, men samtidigt så går det en röd tråd genom våra liv som knyts samman.



Jag kan ju skriva min uppfattning här istället och det är ett mycket intressant ämne du tar upp! Jag uppfattar dig som en glad person som vill de runtomkring dig väl. Du sitter som du säger ofta tyst och bara iakttar och det vet jag inte riktigt varför du gör, men det är som du skriver att vi alla är olika. Frågar ganska ofta vad du tänker på, men får väl vänja mig vid att du är en tänkare.



Att du känner att du är ensam är något som jag tycker är synd att du känner för jag ser dig som en öppen och trevlig kille och jag är säker på att du kommer få fler vänner framöver.



Jag har ju privilegiet att umgås med dig med släkt, vänner och som pojkvän och det jag ser som genomsyrar som din röda tråd är att du alltid vill allas bästa och det är en bra egenskap! När det kommer till varför du är olika tror jag att du själv styr helt och hållet och frågan du kanske ska ställa dig är varför du intar olika roller av dig själv? Är det för att du är van att göra det, för enkelhetens skull? Eller kan det vara som så att du inte vågar stiga utanför din egen lilla box och ta plats?



Hursomhelst så är jag så otroligt glad att jag får dela mitt liv med dig och jag älskar dig oavsett hur du är, även om jag ibland är din raka motsats!



Puss och Kram din Emil

2008-06-24 @ 11:06:27
URL: http://redlime.blogsome.com
Postat av: Anneli

Älskade vän!

Du är absolut inte ensam. Jag är precis lika dan. Säger inte mycket när jag är med min släkt. Det är som sagt ändå ingen som lyssnar. Så varför ska man då prata. De lyssnar ännu mindre sedan jag fick grabbarna. Det är ju dem de vill träffa när de kommer hit och hälsar på. De var inte och hälsade på lika ofta innan vi fick grabbarna. Och prata inför döva öron är det värsta jag vet! Johan börjar bli likadan. Antingen ser han på tv och då kan han inte lyssna på mig samtidigt eller så gullar han med barnen. Jag hatar att behöva säga samma sak två gånger jämt och ständigt!!

Dig ser jag som en glad, sprallig och galen kille. Jag håller med Emil och att du vill allas bästa! Du är UNDERBAR!!!

Älskar dig vännen!

KRAMAR

2008-07-04 @ 14:28:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0