Å Jag Kallar Henne Tess...

Då var Pride 2008 igång på allvar nu då! Massa människor som är glada, vänliga och lyckliga samlas på ett och samma ställe för att festa, umgås, ha trevligt och bara får vara dem de är. Detta ställe kallsa Pride Park. I eftermiddag/kväll är det schlager tema vilket vi alla ser fram emot. Hoppas att det kommer många bra artister.

Igår gick jag och Fredrik runt i Pride Park medan Emil fortfarande jobbade. Vi sanckade, drack och hade jätte trevligt. Det finns en hel del tält att besöka på området så det var vad vi gjorde. Det var väl inte jätte många intressanta tält men men. Vi kom i alla fall till boktält, där ville jag kolla så vi gick in men det tog inte lång tid innan olyckan var framme. När jag gick där med min öl i ena handen och tittade och läste så plötsligt när jag skulle titta på en bok så råkade jag hälla ut halva ölern på en massa böcker. vilken chock.jag bara stod och tittade. Men som tur var stod ingen nära, förutom Fredrik. Så ingen såg något...hoppas jag. Jag gick snabbt ut samtidigt som jag asgarvade.
Senare kom Emil och gjorde oss sällskap och vi gick en runda till. Stannde och lyssnade på underhållningen. Sedan var det hemdags för vissa men inte för mig och Fredrik vi hade bestämt att gå till fjolljollen. Afrodote skulle ju uppträda, det får man inte misssa.

Väl på båten så missade vi ju förståss Afrodite men vi kom precis lagom till extra nummret, Aqua Playa och Never Let It Go. Skyhög stämmning var det. Träffade några välbekanta ansikten annars var det lungt. Träffade b.l.a en kollga. Hon var så glad och pigg och blev glad att se mig.

Under hela dagen och kvällen saknade jag och Fredrik vår kära Therese....Å Jag Kallar Henne Tess ;) Men hon hade ju fullt upp med sin date. Vilket jag unnar henne. Hon verkar så glad och lycklig. Nu ser jag fram emot att få träffa honom. Har hört från en säker källa att han e jätte gullig och trevlig. Man måste ju vara med och godkänna honom ;)

Nu måste jag bara komma med en liten gullig händelse som skedde på jobbet igår. Har ju fått för vana att skriva några rader som barn har sagt. Dels blir det som ett minna för mig men också kanske något gulligt för andra att läsa. Att det faktiskt kan vara helt underbart att jobba på en förskola.
Jag byter blöja på en liten kille som är två år. När han ligger där på skötbordet så pratar man ju och busar lite för att göra situationen lite rolig för honom. Vem vet hur han känner när någon okänd byter blöja på honom. På väggen sitter en bild på Bamse den tycker han e rolig och han börjar prata om bamse. -Honung, säger killen. -Ja honung det blir Bamse stark av säger jag. Jag frågar -Är du stark? han svarar, -Nej, jag e inte stark, jag e glad.
Det tycker jag var gulligt. Det är sådana situationen när barn säger något roligt eller fyndigt som man kommer ihåg. Efter det blöjbytet var killen som en svans efter mig...hihi

Nu ska jag fixa lite frukost.

Ha det underbart i solen!
/David som är så glad så han vet knappt

GRÖNA LUND

Då har man varit på Gröna Lund för första gången och det var då inte direkt någon speciell upplevelse. Hade större förväntningar på det nöjesfältet, dels var det inte så roliga åkattraktioner och alldeles för litet. Det gick fort att gå igenom. Det började dock inte bara. Första åkturen var fruktansvärd för magen jag trodde jag skulle spy och det var inte bara jag som kännde så. Det blev att ta det lugnt ett tag därför gick vi till lustiga huset. Det var inget roligt men i slutet kom vi till en matta som man skulle åka på, nerför en backe. Så fort jag tittade ner för backen blev jag livrädd. Hur ska denna färden gå och hur ska den sluta. Att bara sitta på en matta, inte vara fastspännd och åka ner för den guppiga backen känndes inte bra. Men jag satte mig på matten med Tessan bakom mig. Hon verkade lika rädd som jag. Och plötsligt fälls något under mattan ner och vi åker ner för branten över guppet och jag skriker riktigt högt. Väl nere är jag helt skakis. Efter en stund när jag väl kommit av mattan kommer Emil ner. Emil säger till mig att han fick vänta en stund innan han fick åka för killen som vaktade och hjälpte oss där uppe sa att de var tvugna att killen som åkte...vilket var jag...var ok. Första delen av besöket var lite segt och tråkigt men det blev roligare efter ett tag när vi väl kom igång med åkandet. Spökhuset var trist och inte alls kusligt vilket berodde på att vi inte fick gå själva. De som gick med oss förstörde allt. Den störigaste personen var en skitjobbig tjej som blev rädd för allt och då menar jag allt. Om det så var spöken, en svart vägg eller en nödutgågnen skylt. En besvikelse helt enkelt. Mer skrämmande var det att åka Flygande mattan. Detta var det värsta jag åkte på hela dagen. Jag Emil och Fredrik skulle åka. Men Emil han sa flera gånger när vi stod i kön att han inte ville. Men vi satte oss till slut för att åka och vi spänndes fast. Men då räcker emil upp handen och ber att få kliva av. Det var nästan lite pinsamt. Men men jag och Fredrik åkte själva och det var en fruktansvärd åktur. Jag trode jag skulle dö men jag överlevde. Sedan åkte vi tekopparna så Tessan kunde åka lite med och det var trevligt och behagligt.

Efter Gröna Lund gick vi lite på stan och hamnade sedan på SNAPS, en utebar. Där tog vi var sin öl. Trevligt, skönt och mysigt. Vi bestämde att vi skulle gå ut en sväng på kvällen. Trots att jag skulle jobba dagen efter. Men man kan ju ta det lugnt vilket jag tänkte göra. Vi gick hem och fixade iordning oss och gick på en tråkig förfest men tråkiga och konstiga personer. Vi skulle gå till Patricia bestämmde vi men eftersom inte alla kom in så gick vi inte in. Jag och Emil hade redan bestämt att vi inte skulle gå in då vi fick reda på att det kostade 200 spänn...vansinnigt dyrt. Men de andra gick vidare och om de hade en trevlig kväll utan oss det förtäller inte historien.

Idag har jag jobbat. Lite fler barn denna veckan men även fler personal så det har varit väldigt lugnt idag. Lite roligt var det i alla fall när en liten tjej på snart fyra år säger till mig - David, nu får du vara tyst för mina bebisar ska sova. Hahah vad vi skarattade. Vi satt ju bara å pratade.

Nu ska jag koncentrera mig på spelet. Vi spelar för tillfället Skip-Bo och jag tänker vinna.

Kram
/David som mådde så illa på Gröna Lund så han vet knappt

PRIDE invigning

Då var det dags att uppdatera bloggen igen, det var ju ett tag sedan!

Vaknade kl åtta efter en super trevlig kväll/natt. Gick upp för jag orkade inte ligga kvar, tog en promenad i solen och det hade redan hunnit bli 23 grader varmt. Det var underbart och man kvicknade till lite grann i alla fall. Hemma igen var det tyst och stilla. Alla andra ligger och sover så sött. Sätter mig och tar en kopp kaffe. Efter en stund kommer Tessan upptassande :) Hon är så underbar och jag är så glad att hon är här denna veckan. Hon lyser av lycka och verkar ha jätte kul här med oss.

Igår var det då dags för invigning av PRIDE! Men först var jag tvungen att jobba några timmar. Försov mig men det gjorde inget för så lugnt som de e på jobbet nu det har de aldrig varit, nästan för lugnt. Hemma blev det lite mat, en öl öppnades, Fredrik kom med sitt glada humör och förfesten var igång. Vi gjorde iording oss, tog några shottar sen bar det av till skansen där invigningen skulle hållas. Men så mycket invigning tycker jag nog inte att det var. En invigning ska ju vara lite pampig och som ett startskott på något festligt och kul. Där känndes det som att de hade misslyckats. De inbjudna artisterna var tråkiga och märktes inte. Så vi höll oss i bakgrunden, drack öl och cider istället., tittade på allt folk. Lika treligt det.

Vi gick vidare till Klubb G på kvällen. Fick stå i kö en stund men vad gör det när man har trevligt. Väl inne tog jag, Therese och Fredrik var sin shott igen....super god. Sedan var det dansgolvet som gällde. Men fan vad varmt det var där inne. Man blev svettig efter fem minuter. Men det var ju lika för alla så vad gjorde det. Svetten rann. De gick till och med runt och delade ut servetter till oss...kul.

Jag måste bara säga att jag har haft super trevligt. Det är underbart att ha Therese och Fredrik här. Kul att se att de trivs så bra ihop. Emil verkar glad att ha syster yster och Fredrik här hos oss. Så roligt som vi hade igår har jag inte haft på jätte länge. Nog den roligaste kvällen sedan jag flyttade upp hit. Och mer kommer det att bli under veckan. Fast just nu känner jag inte för att dricka mer på länge. Får bli schlagerkvällen nästa gång.

I detta nu sitter jag med Tessan och snackar om gårdagen. Har tittat på kort fårn igår...vilka kort...fyllekort ;)
Min Emil sover så sött...låt han göra det han behöver nog det.
I dag blir det att gå på stan och shoppa :)

KRAM
/David som är så glad över att Tessan och Fredrik är här, så jag vet knappt...älskar dig EMIL!!!

Tessan och David festar på PRIDE

Första dagen på jobbet efter semestern

Då var semestern slut. Dags att ställa klockan. Börja jobba igen. Komma in i rutiner. Hinna tröttna på jobbet och undra om man verkligen ska orka jobba med detta hela livet men lika snabbt tänka att gud vad kul jobb jag har.

Men det blev minst sagt en mjukstart första dagen på jobbet efter semestern...skönt. Kommer till förskolan där jag jobbar, det har bara hunnit komma två barn och fler verkar det inte bli på hela dagen. Vi är tre personal så vi lär nog klara oss. Efter några timmar trillar det in två barn till, inte för att det gör något det är bara roligt med lite fler barn och lite med liv och rörelse. Men de kan väl hålla tiden.

Vi är ute på gården. Barnen cyklar. En pojke på tre år kommer fram och sätter sig bredvid mig och vi pratar.
Han påpekar att jag inte har shorts på mig idag vilket han har.
-Nej, jag tycker det var lite kallt idag och så kanske det blir regn idag, svarar jag.
-Tror du det kommer att åska idag, frågar pojken.
-Det vet jag inte, tror inte det, svarar jag.
-Då kan man få åska i huvudet,  säger pojken.
-Ja, en blix kan man få i huvudet, påpekar jag.
Pojken säger, -Då får man ta ett plåster.
-Ja det får  man och så mår man nog inte så bra och måste åka till sjukhustet, svara jag.
-Nicke Nyfiken har åkt till sjukuset en gång. Han hade en kloss i magen, berättar pojken.
-ojoj. säger jag
Jag frågar, -Fick han ut den då?
Nej, den fick ligga där inne och vila, svarar pojken.
Pojken berättar vidare, -Jag äter inte klossar för det går inte att tugga. Jag äter bara mat, glass och godis.
-Det är bra att det regnar då får blommorna vatten, säger pojken plötsigt.

jag skickade hem båda mina kollegor tidigare än de skulle idag för det var så lite barn. Det tycker inte ajg är mer ärn rätt det är ju ändå sommar och mna ska passa på att göra så när det fungerar. Hoppas nu att det gör detssam mot mig i veckan så jag också kan komma hem lite tidigare en dag,

Kram
/Davis som har haft en sån första dag på jobbet efter semestern så han vet knappt


Nåja. Vad är väl en bal på slottet?

Idag har varkligen varit en arbetsam dag. Nu vet jag hur askungen känner sig och hur hon har det om dagarna när hon hela tiden blir tillsagd att göra en massa saker...städa, diska, laga mat utan någon vila alls.
Nu har inte min dag varit riktigt så illa men jag har arbetat hårt men på egen begäran så jag ska inte klaga på att någon har sagt till mig att göra allt.

Det började med en härlig frukost som faktisk inte jag fixade. Sedan var det bara att sätta igång att städa lägenheten. Började i sovrummet, bytte sängkläder...så ikväll kommer det känns nytt och frächt när man lägger sig. Dammade av alla ytor och sprayade så det luktade gott, sedan var det bara att dammsuga golven. Fortsatte ut i hallen, köket och tv rummet. Skönt nu kan man ta emot Killens föräldrar utan att känna att det ser ut som hej kom och hjälp.

Eftersom jag hade tagit med mig rabarber från mamma så var jag ju tvungen att göra något med dom. tanken var att det skulle bli rabarberpaj. Jag satte igång och började baka. Sköljde rabarberna och skar dem i minder bitar, lade dem i en form och sockrade rejält. Upptäckte att det inte var tillräckligt med rabarber så då beslutade jag att åka och handla innan jag bakar klart, och hoppas att det finns rabarber på Willys. Skulle i vilket fall handla idag. Fixade snabbt iordning mig och tog bilen till Sikla köpcentrum. Med inköpslistan i högstahugg, som var ganska full, gick jag kors och tvärs med den röda korgen i handen inne på Willys för att hitta alla saker som stog på lappen. Det är inte jätte enkelt att hitta där inne när man inte är van vid affären. Väl tillbaka i bilen igen höll jag på att bryta av bilnyckeln. Den böjdes rejält men jag lyckades böja tillbaka den igen så den gick att använda. Blev allt riktigt nervös där ett tag. Kom i samma stund på att jag inte hade tittat efter rabarber...min dumma nöt...som vanligt när jag ska göra något, så gör jag inte det jag ska utan en massa andra saker. Orkade inte gå in igen utan stannade till på Coop på vägen hem. De hade inga rabarber så det blev frusna blåbär istället...hoppas det går lika bra. Och att syvmmor inte blir vansinnig på mig när jag kommer hem med blåbär istället för rabarber.

Hemma igen fortsatte jag med pajen...men nu var det inte rabarber paj utan rabarber/blåbärs paj. Det gick fort att slänga ihop den och in i ugnen. Så var det dags för nästa sak på "att göra listan". Laga mat, det kurrar i magen så då gjorde jag köttfärssås med spagethi till lunch....mums så gott det var.

Slappade en stund...duschade...åt paj...gudomligt gott!!!

Snart kommer killens föräldrar på besök. Hans pappa ska hjälpa oss med vårt kök. Det ska bli nya bänkskivor, ny diskbänk och nytt kakel....fint ska det bli men jag kan inte göra det själv ;) Så småning om även nya kökslukcor men det blir om några veckor det. Trots att askungen säkert hade gjort det så gör inte jag det...

På Måndag börjar jag jobba igen...hmm....

Min dag skulle kunna vara en helt vanlig dag för anskungen. Nu sitter jag här å tänker...Nåja. Vad är väl en bal på slottet? den kan ju vara alldeles tråkig coh dötrist, eller alldeles alldeles underbar...men för mig lär det inte bli någon bal ikväll...



Kram
/David som har gjort så mycket idag så han vet knappt

Asgarv och fortkörning

Då var man äntligen hemma i lägenheten i stockholm igen då efter några dagars vistelse i hemstaden Jönköping. Vi har bott i min systers lägenhet medan de har bott i våran. En smart lösning som säkert kommer att utnyttjas flera gånger.

Onsdagen börjar med ett besök hos mormor och morfar som ska bjuda på lunch. Det serveras köttgryta med potatis och grönsaker. Mormor är så duktig på att laga mat och det smakar gudomligt gott. Vi snackar men morfar är lite trött och inte rikitgt med i samtalet. Efter maten går han upp och lägger sig. Lite trist när man inte ses så ofta längre men han kan ju inte hjälpa det. Börjar ju bli gammal. Mormor jag och Emil går ut och sätter oss på verandan och avnjuter desserten, Pannakotta...mmm så gott. Det blir ett parti kort. Vi lär Emil hur man spelar trebello. Han klarar det bra. Men när det gäller reglerna om vad "trumf" är då får jag en kolsvart blick av honom för så som vi spelar så gör då inte dom. Men han får följa våra regler för det är vi som lär honom nu.
kvällen tillbingas tillsammans med mamma och pappa. Och när man nu är nere i Jönköping så måste man äta kebabpizza, vilket vi gör. Det blir en trevlig kväll med bra samtal.

Torsdagen tillbringas med två av mina bästa vänner. På förmiddagen åker vi till Jennie och Markus som har köpt hus. Ett jätte fint hus som ligger jätte bra. När allt blir klart kommer det att bli jätte bra men som sagt så finns det lite att göra. Efter rundvandringen bjuder de på vattenmelon, ananas och galss...mmm så gott. Vi snackar minnen och en massa skit. Härligt att få träffa Jennie igen. Vi har alltid så trelvigt ihop och hennes kille är jätte trevlig. Vi beger oss för jag ska träffa Anneli på stan. Det blir ett glatt återseende och hon och jag vandrar runt på stan och kikar lite, pratar, skrattar och fikar. Med Anneli blir det sällat tråkigt så många skratt blir det. På kvällern går vi till åtta glas på piren för att äta då kommer även Emil och Jessica som man lärde känna på högskolan. Hon är så rolig och alltid gald. Maten smakar bra. Man hinner kanppt lägga ner besticken på tallriken när man har ätit klart innan de blörar plocka bort tlllrikarna. Vi tyckar alla att det är lite illa att de är så snabba men men vi hade ju i alla fall hunnit äta klart. Vi sitter kvar länge och bara pratar. Så kommer det som alltid kommer när man är med Annlie...gapskrattet som gör att man får så ont i magen av skratt så man viker sig dubbelt och tårarna rinner. Det är så härlig känsla fast man får ont.

Fedagen bär det av hem igen. Emil kör första biten, vilket känndes bra för jag var trött och sov en liten stund. Vi bytte så jag fick köra sista biten. Tycker inte det är mer än rätt att man byter av. När det bara än några mil kvar till Stockholm ser vi en vit peckup bil som kör vingligt och väldingt dåligt. Vi ringer polisen som säger att vi ska följa efter den så kommer de senare. Vi har hela tiden kontakt med polisen med mobilen men lyckas inte hålla samma fart som den vinglande bilen eftersom den kör för fort. Emil som pratar med polisen frågar om vi får köra för fort och de säger att vi ska ha kontakt med bilen hela tiden så kör på ni men max 180 km/t och inte ta några risker eller vara en fara i trafiken, så jag gasar på för att hinna ikapp bilen. Var väl uppe i drygt 140 km/t. Man blir allt lite svettig men samtidigt är det lite spännade. Vi hinner ikapp bilen och tar återigen registrerings nummret och det visar sig att det är en finsk bil. Nu håller vi hela tiden kontakt med den vita bilen och flera gånger tror man att det ska smälla men som tur är gör det inte det. Polisen komme till slutt ifatt oss och kan ta över och vinka in den vinglande blien. Där slutar våra spår och inte få vi heller veta om föraren var påverkad, trött eller bara en dålig förare. Polisen tackar oss för vår insats. Det känns skönt att man har gjort en bra gärning.

Nu kommer Emil in och luktar nyduscah....mmmm lujtar så gott. Jag ska göra samma sak nu.

Kram
/David som körde så fort så han vet kanppt men tillåtet
/David som

Lägenhetsbyte...

Nu är jag inne på min sista semster vecka. Det är med blandade känslor som jag tänker på att gå tillbaka till jobbet igen efter fyra veckor. Jag skulle lätt kunna ha många fler veckor att bara vara ledig på och ta dagen som den kommer, vara upp så länge man vill utan att tänka på att man måste gå upp en viss tid nästa dag. sova länge på morgonen, inte känna några krav, bara slappa och ha det skönt. Med sedan finns det något någonstans inom mig som vill komma tillbaka. Men kanske inte just nu, känslan handlar mer om i höst när man får börja jobba med en ny barngrupp, med ett stabilt arbetslag och i en stuga där allt gammalt groll ligger bakom en och alla ser framåt mot något positivt och roligt. En hösttermin fylld med glädje och en massa skratt och känslan att feta att man ger framtidens vuxna en bra grund att stå på.

Imorgon bär det av till Jönköping igen. Några dagar i staden vid vättern tillsammans med Emil, föräldrarna, morföräldarna och bästa vänner kommer att bli kanon. Vi ska bo i syrrans och ehnnes mans lägenhet medan dem kommer att bo i våran här i Stockholm. Detta är ett jätte bra byte för båda parter. De får kattavakt, liksom vi. de får komma upp till storsaten och gå på jazzfestival medan vi kommer ner till mina hemtrakter för att träffa nära och kära vilket inte kan ske allt för ofta annars.
På Onsdag, imorgon alltså är vi bjudna på lunch hemma hos mormor och morfar. Världens bästa morföräldrar. Älskar er så otroligt mycket. Vad det bjuds på vet jag inte än men man kan ju hoppas på att Emil får smaka på de berömda köttbullaran. Sedan blir det väl ett parti plump med får vi hoppas. Källen kommer ägnas tillsammans med mina föräldrar. det är i stort sätt enda tillfället för att ses p.g.a att de jobbar eller så är jag upptagen.
Torsdagen kommer att tillbringas med min kära vän Anneli. Min älskade Anneli. Det var ett bra tag sedan vi träffades så nu är det äntligen dags. På kvällen blir det middag ute på någon restaurang, då kommer även Jessica som jag lärde känna under högskolan, hon e så rolig och Emil. Kanske att det kommer någon mer, då blir det en överraskning.
Fredagen är inte planerad än vilket är skönt. Kan bara ta det lungt för att sedan åka hem till Stockholm igen.

Idag har jag städat, dammsugit och gjort det lite snyggt nu när någon annan ska bo här. Ska väl iväg och handla lite sedan med. Skulle gäran bjuda Emil på lunch idag ute på något trevligt ställe, får väl se vad han orkar. Han ligger för tillfället och vilar i sängen för han är förkyld.

På återseende
/David som ska vara kattavakt åt Strindberg så mycket så han vet kanppt

Festprisse

Nu sitter jag här i soffan och bloggar igen, en drink på bordet och i högtalaren spelas för tillfället Afer Dark "Åh När Ni Tar Saken I Egna Händer"
jaha då var det Söndag och i stockholms gay värld betyder det utgång så även för oss :)
Som jag har nämnt i tidigare inlägg har jag aldrig varit ute så mycket i min ungdom på disco och klubbar men det har blivit ändring på det de senaste veckorna. Så ofta som jag har varit ute de senaste veckorna har jag nog aldrig varit, inte ens under högskoletiden då det blev endel.
Men på något sätt känns det riktigt skönt att få släppa loss, dansa, festa och dricka. En sådan period kommer för de flesta någon gång och för mig kommer en nu, 28 år gammal. Medan andra har den perioden när de är arton tjugo år. Ja jag är ju lite udda och unik. Jag är i alla fall glad att jag gör detta nu istället för tidiare eller senare i livet. När man e ung gör man så mycket dumt och korkat när man blir äldre orar man inte. Så nu är jag mitt i mellan och det känns härligt skönt att festa loss rejält. Att sedan gå på gayklubb gör det hela roligare, man kan vara sig själv, lyssna på bättre musik och stämmningen är en hel annan. Tänk å få ta med alla man känner som känner för att festa till ett gay ställe och visa hur det är. Det är faktiskt inte så farligt som det kan låte. Jag tror de flesta skulle tycka att det var kanon trevligt.

Många kramar
/David som har blivit en sån festprisse så han vet knappt

Irma och Wera

Det är inte bara jag och Emis som bor i vårt hem, det har ajg märkt väldigt tydligt de senaste dagarna...eller jag har sett dessa två lurvpälsar länge men inte tänkt på vilka de igentilgen är. Dessa två varelser heter Irma och Wera och är två fina katter. Men de har två helt olika personligeheter....säger man så om katter...jaja jag gör det nu i alla fall.

Irma är den lille mysige katten som alltid kommer upp i knät och vill gosa och spinner sött så fort man pratar eller klappar henne. Hon jamar lite försiktigt eller skriker på ett underligt sätt när hon vill komma upp i sängen på kvällen då man har gått och lagt sig. Hon vill ha en bekräftan på att hon få komma upp. Likadant gäller det när hon vill komma upp i soffan. Pratar man bara med henne vid dessa tillfällen hoppar hon glatt upp och lägger sig till rätta. Men för två dagar sedan fick hon ett spel och blev knäpp. Vet inte vad som har hände men hon har i två dagar varit livrädd för våra bärdara datorer...som hon i vanliga fall inte bryr sig om. Hon kan inte vara nära dom. Hon tittar mystiskt på skärmarna, slänger långa blickar mot dem och går omvägar för att hålla sig på avstånd. Vi har ofta våra datorer i soffan. Har man försökt att ta henne i knät i soffan när datorn är nära så stretar hon emot och verkar helt livrädd. Men nu har det som tur är ändrat sig till det stadiet som det var innan. Hon har väl bara varit tvungen att vänja sig vid dem igen. En annan sak som Irma är lite speciell med är att ska man mata henne måste man lägga godisen på golvet och hon äter inte vad som helst.  Där är hon och Wera totala olikheter.

Wera som äter allt från kattgodis till ost, ostbågar och köttbullar måste äta från handen. Hamnar maten vid något tillfälle på golvet struntar hon totalt i den trots att hon älskar den. Wera är en gammal katt som älskar att bara ligga i vår srora soffa och sova och mysa. Hon snarkar högt men det är bara charmigt föruton när man ska sova. När jag ska kamma henne lägger hon sig på rygg och bara njuter och spinner. Emil säger att så gör hon inte när han ska kamma henne. Vad det nu betyder vet jag inte men jag har väl någon speciell hand med henne. Man kan ju alltid hoppas det i alla fall.

Detta var ett inlägg om katter...två speciella och vackra katter. Katter som hårar men dammsuger man bara tillräckligt ofta blir det nog bra.

Kram
/David som tycker att Irma och Wera är så speciella så han vet knappt


Iaktagelser och sparris

Då kom jag äntligen iväg till Hötorget, och Gallerix för att byta mina två ramar som hade gått sönder under resan från Malmö till Stockholm.

Gör mig iordning för att åka in till stan, fixar hårt lite snabbt och tar på mig något mer passande för en tur bland en massa annat folk. Under tiden har Emil börjat storstäda. Kommer så äntligen iväg. Går ner mot tunnelbanan. På vägen ser jag en mamma med hennes lilla son som kan vara kanske tre år. Helt plötligt tar hon pojken i handen och stiger rakt ut i gatan, tittar sig som tur e för innan. Men bara några meter längre bort finns det ett övergångställe men det använder hon inte. Jag blir paff stannar till och undrar vad hon håller på med. Här ska man vara en förebild för barn i trafiken. Jag går alltid...nästan...på övergångstället när jag ska korsa en gata. Jag blir så arg och besviken när jag ser detta. Om nu inte mamman i detta fallet kan vara en bättre förebild för sin sån vad tjänar det då till att jag är det. Hon håller pojken hårt i handen och han vill inget annat än att släppa när de kommer över gatan. Väl på andra sidan gatan släpper hon honom och de går vidare men det går verkligen inte lika fort när han får gå själv. Jag står stilla, tittar på dem med en förbluffad min medan hon börjar att knuffa honom framför sig för att han går för långsamt. Jag orkar inte längre utan går vidare till tunnelbanan...
Lämnar över remsan till den äldre mannen i luckan och säger -Hej, han tar emot den och med en hård smäll drämmer han stämpeln på biljetten. Går vidare men hinner bara några meter innan jag plötsligt stannar och kommer på...skit...gud vad jobbigt...orka...tänker jag när jag kommer på att jag inte har påsen med ramarna med mig. Jaha då var det bara att vända tillbaka och hämta dem då.
Väl hemma igen står Emil i badrummet, han märker inte när jag kommer utan blir skit rädd när jag kommer. Han är så duktig som städar, får nästan lite dåligt samvete men nästa gång e et min tur. Hämtar påsen som står bakom micron och går tillbaka till tunnelbanan. Gud vad varm jag är nu...tänker ,jag stanna till vid 7eleven och be om en servett så jag kan torka mig under armarna så svett som jag är...men nej orkar inte....skit i det.
Sitter äntligen på tunnelbanan, hamnar mitt imot en man, yngre än medelålders. Jag kan inte annat än att le när jag ser honom. Inte för att han är rolig utan för hans klädsel. Det är så fult. Iaktar honom på ett snyggt sätt. Han har korta shorts på sig med ett brunt fult skärp, de sitter högt på magen...så där äckligt fult. T-shirten har han är urtvättad och instoppad. Det ser för färligt ut. Inte nog med det så har han vita tubsockar till detta med bruna knytskor. Ja det är verkligen inte snyggt någon stans. Undrar om han vet att jag tittar? Tänker vidare på vad folk igentligen tänker om mig...det vill jag knappt veta. 
Framme på Hötorget går jag direkt ill Gallerix och ber att få byra ramar, det är inte med glädje de tar emot dem men de kan byta glas. Så de tar ramarna och säger att de ringer när de e klara. Ok bra tänker jag och går vidare på torget. Hittar två fina kuddar som passar till soffan tapeterna och gardinerna på Hemtex. Till sist handlar jag kantareller och sparris så vi får en lätt och god lunch. 
Hemma igen börjar jag direkt med maten. Det blir pastasås med kantareller...mmm så gott. Till det blir det smörkokad sparris. Men undrar hur man kokar sparris. Bäst å ringa mamma, hon kanske vet...inget svar. Jaja får väl göra på mitt sätt. Koka dom i vatten och smör och lite salt. Det är så jag tror att man gör eller har fått för mig i alla fall. Emil kollar på nätet efer recept där står det att man ska ha en sockerbit i så det slänger jag i och hoppas att det blir bra. 
Maten smakar underbart men den där sparrisen blev inte som jag hade hoppats. Dels var den lite besk. Frågan vi ställde oss var vilken del av sparrisen man skulle äta. Jag sa toppen för den smakade bäst medan emil sa tvärt som men sedan kom vi fram till att topppen var godast och rotdelan gav en besk smak. Eller ska kan man äta hela?

Nu ska jag på något sätt tacka Emil för att han har tvättat, diskat och totalstädat badrummet för det är han värd.

Många kramar
/David som undrar hur man kolar sparris så mycket så han vet knappt

En lite annorlunda natt

Igår efter att filmen Mamma Mia hade slutat och eftertexten fortfarande rullar sitter jag med ett leende på läpparna och är bara så där härligt glad och på gott humor. Vi reser oss upp för att gå, då kommer Emil med den trevlliga ideen att vi kan väl gå ut ikväll på KLubb G. Nu vill man bara danska och sjunga efter denna filmen så ja det kan vi väl göra tycker jag.

Vi kör snabbt hem för att svida om...är ju bara så varm det var skit varmt i biosalongen. Väl hemma så är alla parkeringsplatserna slut men det finns en kvar så jag blir ju tvungen att fickparkera vilket jag inte gillar. Och det går inte så bra denna gången tyvärr...lyckas inte alls komma in rätt med bilen jag blir lite irriterad för utanför står Emil och ska dirigera. Jag skiter i det hela och kör vidare, det borde finnans en bättre plats. -Körde han ifrån dig? Var det en kille som sa till Emil då...hihi...det måste sett roligt ut. Nå jag hittar en plats lite längre upp på gatan där jag slapp fickparkera ;)

Uppe lägenheten skriver jag ett snabbt blogginlägg om filmupplevelsen...helt underbar!!. Sedan måste man ju klä om vilket går jäkligt fort, man är väl effektiv. Emil blandar en drink som smakar bra men lite stark så jag häller i lite mer apelsin jouice. Dricker och chattar lite och märker att gud vad full jag blev bara så där fort. Men jag kommer snabbt på att det beror på att vi inte har ätit någon riktig mat sedan lunch utan bara lite fika...jaja det blir nog bra och dricker en till drink ;)
Vi rusar till tunnelbanan och kommer en minut innan den ska gå.

Väl framme vid slussen och snart på Kubb G stöter vi på två av våra kära vänner. Vi berättar vart vi ska men de ska hem vilket var tirst. Sedan berättar vi att vi har varit och sett Mamma Mia vilket de också hade varit samma kväll. De hade fått samma upplevelse som oss och kännde att de också måste gå ut en sväng men det hade de redan hunnit med. Vi försöker övertala dom att komma med endå men de har inte råd och så vidare...vilket jag inte heller har igentligen men men det skiter jag i nu. Vi står länge och babblar och kommer fram till att vi kan väl gå på Particia på Söndag...det tycker jag och även Emil är en bra ide. Så vi går till Mc Donlads istället och äter var sin hamburgare och några strips sedan far vi tillbaka hem igen. Jag går ganska snabbt och lägger mig och somnar som en stock.

Nu sitter jag här och klockan är kvart över tio och undrar vad man ska göra idag. Jag vet flera saker som jag vill och borde. Klippa mig, gå till Gallerix och byra ramar...vi får se vart dagen tar vägen. Nu ska jag äta frukost.

Kram
/David vars natt blev så annorlunda så han vet knappt


MAMMA MIA vad bra den va!

Då har man varit och sett årets största biopremiär då...Mamma Mia. Jag hade förhoppningar om att den skulle vara bra men trode ändå lite att den skulle vara lite för mycket och falla platt, mycket kanske på grund av all uppmärksamhet den har fått. Men gud så fel jag hade!!!

Mamma Mia är den bästa filmen jag har sett på mycket länge. Jag bara älskar den. Jag satt med ett leende på läpparna i två timmar...hela filmen igenom och det hör då inte till vanligheten när man ser en komedi. Jag skrattade högt flera gånger, många av tillfällena var det bara jag som skarattade...som vanligt haha.

När det gäller filmen så var musiken helt underbar men det visste vi ju redan. Skådespelarna var dom bästa man kunde tänka sig. Kanske inte de bästa sånginsatserna men vad gör det när texten är grym. Hur skådespelarna framför alla sånger är fantastiskt, helt underbart och deras kroppsspråk är bara så sköna. Senografin e bara så bra. Man känner igen varenda sång och man tycker det är så bra men de blir bara bättre och bättre för varje låt som kommer.
Skönast är Christine Baranski som en helt galen kvinna men så rolig och så bra...hela minspelet och kroppsspråket skrattar man gott åt. Men Meryl Streep glänser som mest och trots sin ålder ser hon både ung och fräch ut. Och är det inte Benny Andersson som glimtar förbi några gånger...hihi...jo.
När filmen är slut sitter all kvar och tittar på "extra nummret" de e ju bara så bra!!!! Några sjunger med och alla verkar tycka om denna film. Sedan klappar alla händerna.

Som ni hör är jag såld på denna film och jag rekomenderar alla att se den. Så gör nu det både unga som gamla.

/David som älskar Mamma Mia så mycket så han vet knappt

Då var det bekräftat då...

Det som denna blogg handlar är alltså bekräftat. Det skedde under lunchen med Emil. Han sa det rakt till mig...-DU ÄR UNIK!

Jaha vad ska då denna blogg handla om nu...hihi...nej skojar bara lite mer er klart jag ska blogga vidare. Jag trivs ju med det. Det är skönt att få skriva av sig ibland även om det inte alltid är så vettiga saker som skrivs men det e väl det som blogg handlar om...livet...och det är ju inte alltid det är så vettigt eller intressant det som händer i livet.

/David som är så unik så han vet knappt

Fel och brister...

Ok vad ska man skriva om idag? Har varit en händelserik dag i dag men det är inget som jag vill skriva om här idag. Håller det innom dessa fyra väggar för tillfället. Det känns bäst så och hoppas att jag gör rätt. Det är ju inget som alla behöver läsa om, grunna på eller kommentera. Nu släpper vi det och går vidare....

Jag har alltid sett mig som en bra människa som lever ett liv som ska passa alla. Försöker vara alla till lags genom att vara vänlig på alla sätt och vis genom att alltid hjälpa alla. Vara snäll mot mina medmänniskor och det tycker jag även att jag är även om det kommer några bakslag då och då. Vill ha det fint och snyggt omkring mig i mitt hem är viktigt och det synsättet kommer säkert från min mamma, som är väldigt pedantisk. Orkar inte se allt bara ligg störtt omkring en i lägenheten, då får jag panik. Betalar mina räkningar i tid och gör mina plikter som jag ska. Sköter mitt jobb på ett bra sätt vilket visar sig genom att kollegorna ger positiv respons. Visar min kärlek till de jag älskar men kan bli bättre och det har jag faktiskt blivit bara senast jag började blogga, det finns det bevis på i tidigare inlägg.

Men även jag som vill vara den perfekta som aldrig gör fel, den unika, den omtyckta, gör fel och har en hel massa brister. Det har jag märkt den senaste tiden. Jag är så dålig på att prata känslor så det är pinsamt. Jag fattar inte vad det är, jag får tunghäfta. Jag får verkligen inte fram det jag tänker...eller vet jag alls vad jag tänker...jag kanske inte tänker alls. Ord som -jag vet inte...-kanske det...har blivit vanligt förekommande ord för mig att använda. Vet inte varför jag använder det, det är väl en ful ovana eller så. Men ibland vet man ju faktiskt inte så då kan man ju säga de orden.
Jag som vill vara så bra är inte alls så bra som man ska vara. Vad ska jag göra för att bli den perfekta den unika? Kommer man någonsin att bli den personen? ska man vara en sådan person? Jag vet inte...bättre än jag är nu i alla fall.
Jag vill bli den personen som kan prata lätt med alla om allt. Säga vad jag tycker och känner. Komma i kontakt men nya människor och lätt föra en konversation untan å bli blyg eller nervös. Kunna hålla humöret och lågan uppe även om jag är trött å uttråkad. Låte det vara lite stökigt utan å få apnik.

Men mest av allt visa de jag älskar att jag älskar dom!!!!! Gör man det då är man kanske mer perfekt än man tror.

jag har som sagt lite å jobba på....men jag e ganska bra ändå...hoppas någon håller med mig om det.

Kram
/David som har så mycket fel och brister så han vet knappt....men vill ändra på det så mycket så han vet kanppt


Saltsmaken kan ge roliga grimaser

För tillfället blir det bara ett litet kort inlääg. Såg något så sött och roligt när jag åt lunch idag.

Vid bordet bredvid oss sitter en familj med två mindre barn. Föräldrarna är och hämtar mat...det är buffe. Under tiden sitter den minsta av de två barnen och leker med saltkaret som står på bordet. Hon är väl ett två år kanske. Hon verkar just ha kommit på vad man kan göra med detta saltkar. Jo man kan ju så klart hälla ut det på bordet. Det är vad denna lilla söta flicka gör och föräldrarna är fortfarande utom synhåll. Flera gånger vänder hon på saltkaret och mer och mer salt samlas framör henne på bordet. Sedan måste man ju smaka på det.  Men det makar inget gott. Det ser man tydligt på mennes ansiktsuttryck :) Hon är riktigt duktig med den lilla tösen. För när hon kommer på att hon inte tyckte det var gott då skulle hon ställa tillbaka saltkaret i sin behållare och det gjorde hon enkelt.

Sedan kommer mamma och pappa tillbaka. Verkar inte se vad flickan har haft för sig...men det tar inte lång tid innan pappan ser allt saltet på bordet. Säger inget till flickan utan tar en servettt och sopar ner allt på golvet. som om inget hade hänt. Vilket djävla sätt...gör man så? Nej inte enligt mig i alla fall. Man kanske inte skäller på flickan men det ligger väl inte bättre på golvet.


Kul var det i alla fall att se hur den lilla flickan utforskar saltet på bordet.

Ha det gott alla där ute
/David som tycker den lilla flickans min var så rolig så han vet knapptt

Lite städing...fjolljolle och svarttaxi

Då var det måndag igen då och ute smattrar regnet mot förnsterrutan och det känns bara trist. Skulle helst bara dra täcket över huvudet och ligga där tills solen kmmer fram igen men det funkar ju inte man måste ju göra nytta och vara glad trots att vädret är piss...det var ett passande ord för dagens väder...PISS.

Vi har än så länge hunnit med en hel del idag. Jag har dammsugit, diskat, plockat och gjort det någorlunda snyggt nu när Emils pappa och morfar kommer snart. Man vill ju inte ha det allt för stökigt omkring sig när man får besök. Jag vill ha det snyggt och inte en massa saker som ligger framme överallt. Emil ska börja sortera i alla kartonger som inte e uppackade än så att vi blir av med dom de tar ju sån plats.

Igår var vi ju som ni vet ute på partaj igen, på Patricia. Det är en båt och det var mysigt att vara på en båt. Läckert att man lätt kan gå ut och ta lite luft. Men annars var det faktiskt ingen höjdare. Det tyckte inte Emil heller, han som har varit där innan tyckte inte alls det var lika kul som vanligt. Men det beror nog på att folk sparar sina pengar till PRIDE i stället...klokt. Då kommer det säkert att bli mer drag på fjolljollen som någon kallade den ;) Men vi hade ändå trevligt vi som var där. När vi som mest står och dansar till schlager kommer det fram två tjejer och börjar dansa med oss vilket var trevligt. Den ena började prata med Emil eller flörta med honom inte vet jag. Men sen fattade hon att jag och Emil var ett par å då blev hon generad. Hon sade sedan att vi...jag och Emil var det sötaste paret på båten :) kul att höra. Men det komiska var att de inte visste var Patricia var för ställe när de gick på båten. De hade frågat någon på stan var man kan festa en Söndag. Då hade någon svarat Patricia och de hade gått dit utan att veta att det var en gayklubb. Lite komiskt men de hade inga förutfattde meningar untan gick glatt in och dansade loss. 
Enligt vissa är gayklubbar de bästa party och dans ställerna som man kan tänka sig när man ska festa. Det kan jag nog hålla med om. Musiken är bättre, stämmningen e på topp och man känner sig inte uttittad. Och alla går dit homosexuella som straighta...kul.

När vi väl skulle åka hem så hade tunnelbanan stängt så då stog vi där som två fån och undrade hur vi skulle komma hem. Enligt tidtabbeln skulle det gå en tunnelbana vid den tiden men men inte denna kväll. Då kommer en man fram...en äldre man och frågar om vi behövde en taxi. Det skulle kosta 150 spänn hem till Hammarbyhöjden. Lite dyrt tyckte jag så jag prutade ner till 100 spänn. Han ville ha 120 kr men då sa jag nej då går vi hem i stället vilket ledde till att han gav med sig..smart jag e ibland :)
Men nu föll det sig så att detta var en svarttaxi men men vi tog den endå. Lite farligt kanske i vissa ögon men men. Han körde oss hem och jag somnade gott i min mjuka säng bredvid hjärtat.

Kram
/David som hatar pissvädret idag så mycket så han vet knappt


Party Praty...

Godmorgon!

Då var det Söndag idag då...tänk vad tiden går fort när man har semester. Halva ledigheten har nu gått, inte för att den har varit tråkig utan tvärtom, jag har ju hunnit med så mycket så nu känns det skönt att det är lite lugnt igen. Igår var det den lugnaste dagen på länge men det vet man ju vad det beror på...hihi...det var ju fest i fredags. Riktig fest, fasen vad kul vi hade på Klubb G. Vi dansade, drack, skarattde och hade otroligt trevlig. Många trevliga människor var där som man träffade, pratade och dansade med. Hamnade visst på kort och och attnas så rädd och förvånad man kan se ut på ett kort...hihi...ser för skräckligt ut. Jaja man kan ju inte alltid vara en skönhet :) Så lördagen kan man ju förstå att den var lugn. Mådde väl inte jätte bra på morgonen men efter att ha fått spy en gång så mådde man rikigt bra sedan. Jag har alltid sagt att jag aldrig blir bakfull men måste nog erkänna att jag blev det efter denna partykväll. Men ändå inte jätte bakfull utan att man kunde vara uppe och fixa med lite allt möjligt. Ja ja kul hade vi i alla fall.

Idag blir det fest igen :) På en Söndag, ja jag vet det har väl aldrig tidigare hänt i Davids liv. Har ju aldrig varit den som har varit så mycket för fester och att dricka men ibland är det rikigt kul. Så ikväll är det Patricia som gäller, enda stället som har öppet en Söndag. Har inte varit där tidigare så det ska bli spännande. Är visst en båt om jag har fattat rätt. Behöver ju inte dricka så mycket då det lär väl gunga ändå...hihi ;) Förfesten bli hemma hos Johan, träffade hon första gången i fredags och han var super trevlig. Ska sjunga lite Sing Star förmodar jag. Och jag som verkligen hatar att sjunga inför folk. Beror på att jag är värdelös på det men men. När man är ute på klubb då gör man det med glädje för då är det ingen som hör ;)

Snart ska jag väl åka in till Hötorget en sväng om jag orkar. Måste byta två ramar som hade gått sönder under resan hem från jönköping. Ramar som jag ska ha till mina tre fina härliga vackra och söta syskonbarn :) Dom ska hängas på väggen så jag ser dom varje dag nu när man inte har lika lätt att träffa dom längre. De har blivit så stora nu och jag älskar dom så mycket!!!!

Kram
/David som ska parta loss så mycket ikväll så han vet knappt

Fotomodellerna

Nu är man äntligen hemma igen efter två veckors farande fram och tillbaka med bil. Först Nybro sedan vidare till Malmö tillbaka till Nybro igen en kort vesit i orskarshamn för att sedan åka vidare till Jönköping och till sist Stockholm...min nya hemstad. Men hemma kommer alltid att vara Huskvarna/Jönköping och har alltid varit. Det är dät man är född och uppvuxen.

Nu till det roliga i della blogginlägg...eller roligt och roligt, jo jag tycker det i alla fall.
Jag och Emils syster Therese är två fotohollics, kan man nästan säga. Eller vi gillar å posera framför kameran när Emils pappa Anders tar kort. Vi har kommit på att vi faktiskt är rikigt duktiga på det. I alla fall Therese hon kan alla de där "top-model" poserna ;) hihi som jag sakta börjar lära mig. Men huvudsaken är att man har roligt och att man blir bra på korten vilket vi blir :)
Kortet som finns med i detta inlägg är taget av Anders Aden. Jag tycker själv att det är djävligt snyggt! Det ser så där froffsigt ut och att det är taget någonstans söder ut. Med ljuset som faller perfekt, platsen vi står på, i ett valv. Blickarna ja allt e bra.
När jag visade fotot för mina föräldrar sa pappa att -Du skulle ju kunna vara med som modell i ELLOS kartalogen :) Och mamma att -Jag hade valt fel yrke hihi
Ja kanske att man skulle prova att satsa på att vara modell...skulle jag passa ja inte vet jag. Roligt är det i alla fall.




Kram
/David som älskar fotot på han och Therese så mycket så han vet knappt

 

RSS 2.0