Med facit i hand

Nu har jag varit hemma från jobbet i drygt en vecka vilket aldrig tidigare har hänt i hela mitt vuxna liv. Jag som aldrig är sjuk. De första dagarna var ren tritess då jag inte visste vad jag skulle göra eller ta vägen. orkade ingenting, satt mest i soffan och tittade på tv eller surfade runt på nätet. Ju piggare man blev desto tråkigare blev det att vara hemma så klart. Doktorn hade sagt till mig att jag skulle ut och röra på mig. Visst, första tippen ner för de tre trapporna var en utflukt i sig på darriga ben. Orkade gå lite fram och tillbaka på trottoaren sedan upp igen för att däcka på soffan med tung andning.

Nu är jag pigg och orkar desto mer...trode jag. Igår var jag i Sickla för att luncha med fina Frida & Vera. Passade på att åka dit lite tidigare för att hitta något fint till den lilla krabaten. Fick möjlighet att sitta ner och vila en stund i solen innan hon kom då hon var försenad. Det var behövligt för jag var alldeles trött efter en liten tur in och ut i affärer med barnkläder. Då var det skönt att bara få sitta ner i lugnan ro coh prata av sig om allt och inget.

Med facit i hand så är lunginflammation ingen lek. Inget man tar med en klackspark och tror att man ska komma tillbaka till jobbet efter några dagar. Nej typ två veckor kommer det att ta för mig innan jag är på plats bland blöjor, barnskratt och rutiner på jobbet.
Med facit i hand så orkar jag inte ens vara på stan några timmar innan man blir matt i benen och dem börjar skakar. Ringde läkaren som skrev ut mig från sös och bad honom förlänga min sjukskrivning vilket han lätt gjorde när han hörde min motivering. Så jag får väl hålla mig hemma imorgon med. På torsdag kväll är det jag som är med på APT och får lite socialkontakt med mina fina kollegor. Kanske om jag får energi att jag åker in några timmar innan och börjar med alla utvecklingssamtal som ligger på hög och ska skrivas.

Ikväll blir det grillning igen. Denna gång ska det träs spett. Korv, kött, svamp mm ska stickas på träspett. Till det stora klyftpotatisas med bea. Smarrigt och passande denna ljuvliga sommarkväll. Sedan första semifinalen i ESC 2011.

Haba Haba...

kram
/David som längtar till jobbet så mycket så han vet knappt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0