Så Unik Så Jag Vet Knappt

Äntligen börjar man se slutet på denna ihärdiga, sega, kalla och snötäckta vinter. Solen lyser hörgt där uppe på den blåa himlen, värmer kalla kinder och ger snön en match om våren. Det känns som att solen har ett övertag för tillfället men snön kommer inte ge sig än på länge. Det kommer dröja länge innan alla höga snöhögar har gett med sig. Från taken droppar vattnet rytmiskt ner på marken och bildar vattenpölar som växer sig allt större och större.
Man undrar ju hur det kommer se ut om ett par dagar om solen fortsätter värma oss som den gör just nu. Kommer vattnet att hinna sjunka undan och kommer alla gatubrunnar att kunna ta emot allt vatten?
I vilket fall som helst så är jag otroligt glad att se våren vara på väg med stormsteg.

Idag när jag gick till jobbet runt 07.00 var solen på väg upp bakom träden och himlen var klarblå. Det känndes som en varm sommarmorgon...fast med snö på marken. Jag bara njöt när jag trippade fram på mellan isfläckar och den hårda snön.

Nej nu ropar långpannan...som inte blev diskad igår...på mig att det är dags att bli ren. Får väl anstränga mig lite då och göra som den säger för en gång skull.

På återseende
Kram
/David som längtar så mycket till våren så han vet knappt