Så Unik Så Jag Vet Knappt

I fredags kväll kom mormor och mina två kära systrar på besök. Efter några timmar i bilen dyker de upp och jag möter dem i trappan. Redan då möts man av detta underbara Karinfnitter. Mormor håller på att tappa byxorna så hon får gå upp sist. Som tur va så hade hon med sig ett par till så hon slapp tappa byxorna hela helgen.

Väl uppe och inpackade satte vi oss till bords där det serverades Tonfiskgratängm bröd & vitlökssallad. Självklart var vinet uppkorkat långt innan och stog vid spisen på värmning. Utsökt gott.

Vi sitter och pratar om allt möjligt tills vi kommer in på morgondagen. Hur vi ska lägga upp dagen. Vi beslutar att vi ska ses på restaurang Vapiano för lunch.

-Har ni köpt ett piano? frågar mormor

 Ett gapskratt bryter ut och jag viker mig dubbel av magkramperna. Tänk att hon kunde höra så fel.

-Babiano? säger mormor sen

Vi skrattar ännu mer och mormor undrar vad det är. När missödet är utrett fortsätter skrattet och man känner att man har en underbar mormor. Lite borta, lite förvirrad men så underbar och bjuder hon på det hela.

Lördagen tillbringade jag, Emil & mormor på slottet medan systrarna görde stan.

Vi fick en väldigt rolig, vacker och annorlunda bukett med blommar...

   

                                                     Men vad de heter det vet jag inte...

 

Nu har de åkt hem och det är åter lungt här hemma. Ikväll blir det filmtajm.

Kram
/David som har skrattat så mycket så han vet knappt