Så Unik Så Jag Vet Knappt

Den här veckan har på ett sätt känns som att den har varit hur lång som helst samtidigt som den har gått jätte fort. Den började då inte bra då jag var hemma två dagar. Dessa två dagar var det då inte mycket action inte. Blev bara trött av att byta sängkläder i sängen. Men när jag väl var tillbaka på jobbet igen har tiden gått sådär fort som den alltid gör. Det är redan fredag, jag är hemma och har hunnit städa och dammsuga. Tagit fram en lampfot och satt på den nya lampskärmen, med mönster av rödrosa marimeco har jag också hunnit med så nu lyser vår nya lampa så fint i köket. Ok, jag har sovrummet kvar att damma men det tar jag imorgon det är ingen panik. Det blir inte så hårigt där längre eftersom vi har kattfritt där nu vilket känns oerhört skönt. Något som är ännu skönare är att våra två älskade katter har helt enkelt acepterat att dörren är stängd. Irma har slutat att såt och jama och prata utanför när vi har lagt oss. De tidiga mornar som hon kunde stä där utanför och ifrågasätta varför inte hon fick komma in och mysa förekommer knappt längre. Men visst är det ok att hon börjar prata med oss när klockan börjar närma sig sju och mna ändå ska pallra sig upp.

Emil håller sig för sig själv en stund för han är irriterad på sitt jobb så han får sitta där en stund till och låta tankarna flyga omkring. Han har lovat att vara på bättre humör senare ikväll.

Idag har det varit en underbar dag på jobbet. När dagarna är som de är idag ja det är så det är som roligast att jobba. När barnen kommer med ideer och bara på eget bevåg börjar skapa och konstruera utan att jag är med och styr och ställer. Det är vid dessa situationer som de utforskar omvärden, stöter på problem som de ska lösa och ett sammarbete i gruppen uppstår. Många olika tankar och ideer blir till ett slutresultat som alla är nöjda över. Man finns där i bakgrunden med en hjälpande hand om de kommer med frågor. Man ger inga direkta svar på frågorna utan de ska själva försöka komma på hur de kan lösa situationen.

Å vad min lampa lyser fint i fönstret....

Oj vad klockan rann iväg...

Många vår kramar
David som har det så bra på jobbet så han vet knappt