Så Unik Så Jag Vet Knappt

Fick en bukett röda rosor i måndags av min käraste för han tyckte att jag behövde det. Det var verkligen kärleksfullt av honom och jag blev mycket glad. De sattes i vas och ställdes på köksbordet för beskådan. Inget mer med det förrän vi vaknade dagen därpå. Synen av att se rosorna när man kommer in i köket var då inte så vacker som man hade kunnat hoppas. Varenda ros hade brutit nacken...och nej det var varken Wera eller Iram som hade ätit upp dem. De hade helt enkelt vissnat under natten. Trots att vi följde kötselanvisningarna från försäljaren.

Idag på morgonen hade de då inte vaknat till liv och rätat på nacken så jag beslutade att hänga upp den så att man kunde spara den som torkade. De hänger nu i köksförnstret. Upp och ner är det svårt för dem att hänga med nacken.


När de är torkade ska de användas som dekoration nu får de utsmycka fönstret så länge.


Nu när Emil kom hem från jobbet idag hade han med sig en ny bukett med röda rosor. Han hade gått tillbaka och klagat...som han alltid gör när något är fel....och som alltid får han något för det...denna gång en ny bukett.




Den nya rosbuketten på bordet...i bakgrunden den fina skålen, tre skålar i en som jag fick av Therese den används som nötförvaring. Praktiskt att ha nära till hands till morgon filen. Även till avocado :)



Ett litet bevis till therese att vi faktiskt använder ljuslyktorna vi fick i julklapp. De lyser fint i fönstret.

Kram
/ David som älskar röda rosor så mycket så jag vet knappt