Så Unik Så Jag Vet Knappt

Då är Linda, Karin och mormor på väg hem nu. Det märks att de har åkt för här är det lugna gatan vilket är skönt men jag saknar dem redan. Den här helgen har varit den bästa på mycket länge måste jag säga. Så mycket skratt och galenskap som det har varit, det var länge sedan man hade. Det har varit rena skrattfesten är i lägenheten.

Gårdagskvällen blev jätte lyckad med en massa mat, vin, choklad, kex, skratt och korspel. Emil hade verkligen lyckats med maten. Vitkycklinggryta med ris serverades med god sallad och vin. Efter det blev det kex och ost...smarrigt. Linda och Karin hade inhandlat fina och helt fantastiska chokladpralinger som smälte i munnen. Under tiden pratade vi i ett. Riktigt intressanta diskussioner om hur man är som person. Hur man är i olika sammanhang. Barndommen och om vårt kära ramelarp. Hur läskigt det är att vara där helt ensam på nätterna. Alla spöken som har setts eller hörts i gamlahuset. Mitt i alltihop blir det gapskratt efter gapskratt.
Kvällen avslutades med två parti plump. Kortspel är trevligt och roligt. Och lite trötta och fnittriga så kan ni säkert lista ut hur vi hade det. Särskilt när man har sina systrar och mormor med i samma spel ja då kan det inte bli annat en en massa skratt och humor. Karin som skrattar så fantastiskt härligt och åt ingenting. Linda som skrattar så hon gråter och en gång så mycket så hennes läppar blev blåa för hon inte fick luft. Det är ju inte roligt egentligen. Mormor som är lite snurrig kommer med kommentarer som man bara viker sig dubbel av. Undrar vad Emil tänker ibland när vi sätter igång. Men jag tror bara att han tycker att vi är helt fantastisk härliga och trevliga.

Iga blir det en lugn dag men en promenad måste det bli och senare i eftermiddag kommer de och sätter upp de sista köksluckorna och handtagen. Ska bli så skönt. Sedan har vi fått ett förråd också så där får vi väl bära ner lite kartonger och saker så smånging om. Ska bli så skönt å bli av med alla onödiga saker.

Måste bara avsluta detta inlägget med att jag älskar min mormor och mina systrar så mycket. Och det är något speciellt när vi är tillsammans på detta sättet. Det är bara glädje, lättsamhet, minnen och skartt hela tiden. Att mormor som är 78 år har varit uppe hos mig är helt fantastiskt. Har gått upp för alla trapporna är stångt särskilt med hennes fot som inte är helt frisk. Hon är alltid så glad och framför allt tacksam att hon fick följa med flickorna upp hit. Det måste jag även tacka Karin och Linda för att de tog med henne. Men jag tror att de bara gör det för det tycker så mycket om henne och för att hon ska få komma från den där djävla alltanen...HAHAHAHA. Hon behövde verkligen detta!!!! TACK!!!!


Kram
/David som har haft en sån fantastisk och rolig helg så han vet knappt