Så Unik Så Jag Vet Knappt

Phu...nu är jag ätligen klar med dagens storstädning. Och det har verkligen varit en grundlig städning så nu både ser det snyggt ut och luktar gott. Mycket passande eftersom Emil snart kommer hem och vi får besök om ca 1 timme. Det har tagit hela dagen att städa klart, ok det är förståss jag gick inte upp jätte tidigt och jag har tagit några små korta breaks. Men det tycker jag att man kan få. Det är ju då man orkar städa vidare. Det har dammugits, dammats, sängkläder har bytts och täcke, kuddar och överkast har vädrats påbalkongen. Disken är diskad och spisen är riktigt ordentligt rengjord. Toalätten doftar gott efter alla väldoftande medel och badkaret är rengjort med avkalkningsmedel. Det var behövligt. Alla onödiga saker är undanplockade eller nerpackade. Nu är jag nöjd så här vill jag ha det. Förutom att handtagen på köksskåpen fortfarnade inte är uppsatta.

Nu kom Emil hem...

Ikväll kommer Emils tjejkompis, hennes kille och hans lillebror på besök. Killarna ska på NHL på söndag. Det ska bli trevligt att träffa henne igen. det var så längesedan så jag vet kanppt när det var.

På förmiddagen pratade jag med Jennie. Min allra bästa Jennie som jag älskar och saknar enormt mycket. Och ännu mer nu när jag vet att du har det så jobbigt men det känns ändå skönt att det går åt rätt håll och jag lovar dig att det kommer att bli bra. Vad som händer med oss här i livet det kan man aldrig veta och tur är väl det. Man tror att obehagliga saker inte händer en själv eller sina närmaste som man har kärt, men när man minst anar det så kan den otäcka händelsen stå bakom dörren. Men man ska inte tänka på det utan bara leva livet som det kommer.
Du Jennie betyer allt för mig. Jag kan inte fatta att jag har dig som en av mina allra närmaste vänner. Att vi har funnit varann och fått en vänskap som aldrig kommer att dö ut. Och denna vänskap känns som vi har haft i hela livet ;) För utan dig vet jag inte vad jag skulle göra. Vem ska jag då gå på bio och rosta bröd tillsammans med? Med dig får man sina härsliga skratt som man aldrig kommer att glömma...som när jag är ET i din cykelkorg. Eller det där med Sven Melander hahha gud så dumt. Så dumt så jag nästan har glömt hur det var. Vi måste bara ses snart och få uppleva nya skrattattacker.

Kram
/David som saknar och älskar sin Jennie så mycket så han vet knappt