Så Unik Så Jag Vet Knappt

Ok vad ska man skriva om idag? Har varit en händelserik dag i dag men det är inget som jag vill skriva om här idag. Håller det innom dessa fyra väggar för tillfället. Det känns bäst så och hoppas att jag gör rätt. Det är ju inget som alla behöver läsa om, grunna på eller kommentera. Nu släpper vi det och går vidare....

Jag har alltid sett mig som en bra människa som lever ett liv som ska passa alla. Försöker vara alla till lags genom att vara vänlig på alla sätt och vis genom att alltid hjälpa alla. Vara snäll mot mina medmänniskor och det tycker jag även att jag är även om det kommer några bakslag då och då. Vill ha det fint och snyggt omkring mig i mitt hem är viktigt och det synsättet kommer säkert från min mamma, som är väldigt pedantisk. Orkar inte se allt bara ligg störtt omkring en i lägenheten, då får jag panik. Betalar mina räkningar i tid och gör mina plikter som jag ska. Sköter mitt jobb på ett bra sätt vilket visar sig genom att kollegorna ger positiv respons. Visar min kärlek till de jag älskar men kan bli bättre och det har jag faktiskt blivit bara senast jag började blogga, det finns det bevis på i tidigare inlägg.

Men även jag som vill vara den perfekta som aldrig gör fel, den unika, den omtyckta, gör fel och har en hel massa brister. Det har jag märkt den senaste tiden. Jag är så dålig på att prata känslor så det är pinsamt. Jag fattar inte vad det är, jag får tunghäfta. Jag får verkligen inte fram det jag tänker...eller vet jag alls vad jag tänker...jag kanske inte tänker alls. Ord som -jag vet inte...-kanske det...har blivit vanligt förekommande ord för mig att använda. Vet inte varför jag använder det, det är väl en ful ovana eller så. Men ibland vet man ju faktiskt inte så då kan man ju säga de orden.
Jag som vill vara så bra är inte alls så bra som man ska vara. Vad ska jag göra för att bli den perfekta den unika? Kommer man någonsin att bli den personen? ska man vara en sådan person? Jag vet inte...bättre än jag är nu i alla fall.
Jag vill bli den personen som kan prata lätt med alla om allt. Säga vad jag tycker och känner. Komma i kontakt men nya människor och lätt föra en konversation untan å bli blyg eller nervös. Kunna hålla humöret och lågan uppe även om jag är trött å uttråkad. Låte det vara lite stökigt utan å få apnik.

Men mest av allt visa de jag älskar att jag älskar dom!!!!! Gör man det då är man kanske mer perfekt än man tror.

jag har som sagt lite å jobba på....men jag e ganska bra ändå...hoppas någon håller med mig om det.

Kram
/David som har så mycket fel och brister så han vet knappt....men vill ändra på det så mycket så han vet kanppt