Så Unik Så Jag Vet Knappt

Då kom jag äntligen iväg till Hötorget, och Gallerix för att byta mina två ramar som hade gått sönder under resan från Malmö till Stockholm.

Gör mig iordning för att åka in till stan, fixar hårt lite snabbt och tar på mig något mer passande för en tur bland en massa annat folk. Under tiden har Emil börjat storstäda. Kommer så äntligen iväg. Går ner mot tunnelbanan. På vägen ser jag en mamma med hennes lilla son som kan vara kanske tre år. Helt plötligt tar hon pojken i handen och stiger rakt ut i gatan, tittar sig som tur e för innan. Men bara några meter längre bort finns det ett övergångställe men det använder hon inte. Jag blir paff stannar till och undrar vad hon håller på med. Här ska man vara en förebild för barn i trafiken. Jag går alltid...nästan...på övergångstället när jag ska korsa en gata. Jag blir så arg och besviken när jag ser detta. Om nu inte mamman i detta fallet kan vara en bättre förebild för sin sån vad tjänar det då till att jag är det. Hon håller pojken hårt i handen och han vill inget annat än att släppa när de kommer över gatan. Väl på andra sidan gatan släpper hon honom och de går vidare men det går verkligen inte lika fort när han får gå själv. Jag står stilla, tittar på dem med en förbluffad min medan hon börjar att knuffa honom framför sig för att han går för långsamt. Jag orkar inte längre utan går vidare till tunnelbanan...
Lämnar över remsan till den äldre mannen i luckan och säger -Hej, han tar emot den och med en hård smäll drämmer han stämpeln på biljetten. Går vidare men hinner bara några meter innan jag plötsligt stannar och kommer på...skit...gud vad jobbigt...orka...tänker jag när jag kommer på att jag inte har påsen med ramarna med mig. Jaha då var det bara att vända tillbaka och hämta dem då.
Väl hemma igen står Emil i badrummet, han märker inte när jag kommer utan blir skit rädd när jag kommer. Han är så duktig som städar, får nästan lite dåligt samvete men nästa gång e et min tur. Hämtar påsen som står bakom micron och går tillbaka till tunnelbanan. Gud vad varm jag är nu...tänker ,jag stanna till vid 7eleven och be om en servett så jag kan torka mig under armarna så svett som jag är...men nej orkar inte....skit i det.
Sitter äntligen på tunnelbanan, hamnar mitt imot en man, yngre än medelålders. Jag kan inte annat än att le när jag ser honom. Inte för att han är rolig utan för hans klädsel. Det är så fult. Iaktar honom på ett snyggt sätt. Han har korta shorts på sig med ett brunt fult skärp, de sitter högt på magen...så där äckligt fult. T-shirten har han är urtvättad och instoppad. Det ser för färligt ut. Inte nog med det så har han vita tubsockar till detta med bruna knytskor. Ja det är verkligen inte snyggt någon stans. Undrar om han vet att jag tittar? Tänker vidare på vad folk igentligen tänker om mig...det vill jag knappt veta. 
Framme på Hötorget går jag direkt ill Gallerix och ber att få byra ramar, det är inte med glädje de tar emot dem men de kan byta glas. Så de tar ramarna och säger att de ringer när de e klara. Ok bra tänker jag och går vidare på torget. Hittar två fina kuddar som passar till soffan tapeterna och gardinerna på Hemtex. Till sist handlar jag kantareller och sparris så vi får en lätt och god lunch. 
Hemma igen börjar jag direkt med maten. Det blir pastasås med kantareller...mmm så gott. Till det blir det smörkokad sparris. Men undrar hur man kokar sparris. Bäst å ringa mamma, hon kanske vet...inget svar. Jaja får väl göra på mitt sätt. Koka dom i vatten och smör och lite salt. Det är så jag tror att man gör eller har fått för mig i alla fall. Emil kollar på nätet efer recept där står det att man ska ha en sockerbit i så det slänger jag i och hoppas att det blir bra. 
Maten smakar underbart men den där sparrisen blev inte som jag hade hoppats. Dels var den lite besk. Frågan vi ställde oss var vilken del av sparrisen man skulle äta. Jag sa toppen för den smakade bäst medan emil sa tvärt som men sedan kom vi fram till att topppen var godast och rotdelan gav en besk smak. Eller ska kan man äta hela?

Nu ska jag på något sätt tacka Emil för att han har tvättat, diskat och totalstädat badrummet för det är han värd.

Många kramar
/David som undrar hur man kolar sparris så mycket så han vet knappt