Så Unik Så Jag Vet Knappt

Då har man varit på Gröna Lund för första gången och det var då inte direkt någon speciell upplevelse. Hade större förväntningar på det nöjesfältet, dels var det inte så roliga åkattraktioner och alldeles för litet. Det gick fort att gå igenom. Det började dock inte bara. Första åkturen var fruktansvärd för magen jag trodde jag skulle spy och det var inte bara jag som kännde så. Det blev att ta det lugnt ett tag därför gick vi till lustiga huset. Det var inget roligt men i slutet kom vi till en matta som man skulle åka på, nerför en backe. Så fort jag tittade ner för backen blev jag livrädd. Hur ska denna färden gå och hur ska den sluta. Att bara sitta på en matta, inte vara fastspännd och åka ner för den guppiga backen känndes inte bra. Men jag satte mig på matten med Tessan bakom mig. Hon verkade lika rädd som jag. Och plötsligt fälls något under mattan ner och vi åker ner för branten över guppet och jag skriker riktigt högt. Väl nere är jag helt skakis. Efter en stund när jag väl kommit av mattan kommer Emil ner. Emil säger till mig att han fick vänta en stund innan han fick åka för killen som vaktade och hjälpte oss där uppe sa att de var tvugna att killen som åkte...vilket var jag...var ok. Första delen av besöket var lite segt och tråkigt men det blev roligare efter ett tag när vi väl kom igång med åkandet. Spökhuset var trist och inte alls kusligt vilket berodde på att vi inte fick gå själva. De som gick med oss förstörde allt. Den störigaste personen var en skitjobbig tjej som blev rädd för allt och då menar jag allt. Om det så var spöken, en svart vägg eller en nödutgågnen skylt. En besvikelse helt enkelt. Mer skrämmande var det att åka Flygande mattan. Detta var det värsta jag åkte på hela dagen. Jag Emil och Fredrik skulle åka. Men Emil han sa flera gånger när vi stod i kön att han inte ville. Men vi satte oss till slut för att åka och vi spänndes fast. Men då räcker emil upp handen och ber att få kliva av. Det var nästan lite pinsamt. Men men jag och Fredrik åkte själva och det var en fruktansvärd åktur. Jag trode jag skulle dö men jag överlevde. Sedan åkte vi tekopparna så Tessan kunde åka lite med och det var trevligt och behagligt.

Efter Gröna Lund gick vi lite på stan och hamnade sedan på SNAPS, en utebar. Där tog vi var sin öl. Trevligt, skönt och mysigt. Vi bestämde att vi skulle gå ut en sväng på kvällen. Trots att jag skulle jobba dagen efter. Men man kan ju ta det lugnt vilket jag tänkte göra. Vi gick hem och fixade iordning oss och gick på en tråkig förfest men tråkiga och konstiga personer. Vi skulle gå till Patricia bestämmde vi men eftersom inte alla kom in så gick vi inte in. Jag och Emil hade redan bestämt att vi inte skulle gå in då vi fick reda på att det kostade 200 spänn...vansinnigt dyrt. Men de andra gick vidare och om de hade en trevlig kväll utan oss det förtäller inte historien.

Idag har jag jobbat. Lite fler barn denna veckan men även fler personal så det har varit väldigt lugnt idag. Lite roligt var det i alla fall när en liten tjej på snart fyra år säger till mig - David, nu får du vara tyst för mina bebisar ska sova. Hahah vad vi skarattade. Vi satt ju bara å pratade.

Nu ska jag koncentrera mig på spelet. Vi spelar för tillfället Skip-Bo och jag tänker vinna.

Kram
/David som mådde så illa på Gröna Lund så han vet knappt