Kryssning till Riga

I fredags bar det alltså iväg ut på öppet vatten med Silja Festival. Med på den gungande färden var såklart Emil och vännerna Stefan och Sven. Förväntningarna inför resan var ganska stora. Spännade att få se en ny stad som har varit med om mycket genom åren. I gamla stan fick vi se många fina, mysiga och gulliga hus men även lite annorlunda byggnader. Där var även de hus hus som inte såg mycket ut för värden med de var nog bevarade som det var för att man ska kunna se hur det en gång såg ut i Riga. Nerfallna hus som har varit med om krig, söndriga fasader utan fönster. 



Tre glada killar på en gungande båt som nästa morgon ska få se staden Riga på nära håll.

Shopping var så klart en anledning till att vi åkte, tänkte att man kanske kunde hitta någon rolig julklapp men nejdå det gjorde man inte. Så nu vet ni det alla att det blir ingen rigajulklapp i år. Anledningen till det var att allt var ju så dyrt, inte alls så billigt som jag hade trott .  Det enda som var lite billigt var spriten så det blev lite av varje på den fronten.

Emil vän Maks från stunentlivet, bor i Riga. Han mötte oss och visade lite hur vi kunde gå för att se det mesta av gamla stan. Vi följde kartan så gott vi kunde. Han var inte med utan vi fick gå själva. Vi mötte honom sedan för han ville ta oss med bil till ett ställe där vi kunde äta en bit utanför stan. Det var en lite annorlunda restaurang där man själv fick gå till olika stationer och välja vad man ville äta. Det fanns allt, potatis i alla sorter och varianter, kött, kyckling, soppor, såser och efterrätter. Och allt hade sitt egna pris. Det var lite svårt att bestämma vad man ville ha så det blev någon form av råstkt riven potatis, grillad kyckling och en sås på gurka. Jag och emil delade även på en kreps. Allt smakade fantastiskt gott.


Båtfärden var väl den man var mest besviken på. Det var inte alls många som åkte med på just denna resan denna dagen så det var ju inte den där stämningen som det hade kunnat vara. Hade det varit det hade det säkert blivit mer festande från våran del men vi tog det förvånansvärt lugnt. På vägen till Riga gick vi och lade oss redan klockan tio. Vi provade på dit vägen buffen som serverades och för det priset som var ganska så saftigt så var det ingen bra mat. Det började bra med förrätten där det var skaldjur, olika laxsorter och pateer men inget speciellt. När vi väl gav oss in på varmrätten blev det nästan så man på något sätt nästan äcklades när man såg all mat. Ett berg av köttbullar som någon hade öst en vit äcklig sås över, såg inte alls aptitligt ut. Julskinka som var nerhackad i mindre bitar som även den hade en konstit sås. Rostbiffen var frusen och kasslern smakade konservburk. Efterätten var väl helt ok men även den innehöll något konstigt som Stefen provade och spottade lika snbbt ut den igen...haha hans min var för rolig.
Efter det bottennappet bestämde vi oss för att när vi åker hem så skulle vi prova den andra restaurangen. Men när den dagen kom och vi var hungriga och kommer så snällt dit och ser att det finns em massa lediga platser kvar ja då säger personalen att det finns inga platser kvar vi har så mycket att göra. Men herre gud vad är detta för service. Vi får gärna sitta ner men vara beredda på att få vänta på maten  i en timme. Nej tack det ville vi inte och gick därifrån ganska irriterande...vilket vi inte var ensamma om. Ringa och klaga när man kom hem belv ett hett ämne den den kvällen. Det blev så illa att vi fick äta på den lilla bespisningen som nästan såg ut som en skolbespisning med personal lika tråkiga som en disktrasa. Där severades köttbullar eller panerad kycklig som serverades till potatismos....eller rättare sagt rinnande pulvermos. Nej tack!!! ville inte ens titta på maten så vi tog var sin pitzzabit som faktiskt smakade hyfsat.
Nu har jag gnällt färdigt och jag är äntligen hemma i stockholm och hammarbyhöjden.

 Så här roligt hade vi på vår Buffe...trots den dåliga maten. Här är vi mitt inne i efterrätten coh stefan har ännu inte smakat den vidriga kakan....

Kram
/David som är så glad att han är hemma så han vet kanppt


PS.

Vem orkar bära hem en sådan här stor sten gris från torget? Ok den är skit häftig och hade kunnat köpa en till Emils mamma Anneli så hon kan ha den ute på sin nya uteplats men jag orkade inte gå å bära på den en hel dag. Sorry jag är ledsen....

Kommentarer
Postat av: TucciT - Svar på kommentar

heeej... haha japp jag e en glad mupp.. Erik e ju här :D o Jag fick gosa o leka me mina älsklingsbarn.. kan man bli annat än glad? ;) Fast får mina attacker o bara gråter. men nu ha rjag ej fått sdom på en o halv dag..



Kraaam

2008-12-08 @ 09:58:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0